Men vad är allt det här snacket om barnpornografi, byxmyndighetsåldern, samtyckande sex mellan barn och vuxna? Där säger ju pedofilerna en del saker som jag verkligen inte håller med om/tror på.

Så kan jag känna ibland i olika debatter. Det är svårt att ha en vettig åsikt för man vet så lite om vissa saker. Min grundläggande åsikt, som inte alls har med pedofiler att göra, är att sex i allmänhet är alldeles för skuldbelagt i dagens samhälle. Till exempel ska inte en tjej som tar för sig och njuter av sex bli kallad hora. I en våldtäktsrättegång ska inte offrets kläder behöva diskuteras för att få en bild av personen i fråga. Och så vidare.

När det gäller "resten" kan jag inte säga att jag egentligen har någon klar åsikt. Det finns många olika argument och vinklar och dessutom olika individer. Det finns säkerligen personer under 15 som har samtyckande bra sex med vuxna, men långt ifrån alla. Det är väldigt svåra frågor, inte minst med tanke på just det här med skuld och skam. Barn ska minsann få vara barn och barn tänker aldrig på sex! Lite så känns det ibland. Jag tänkte mycket på sex innan jag blev byxmyndig men jag hade ingen att prata med. Rent juridiskt sett blev jag även utsatt för "våldtäkt mot barn". Så asexuell var alltså jag innan jag blev 15. Därmed säger jag inte att man ska släppa sex "fritt".

Min poäng med detta inlägg är att det är OK att vara förvirrad och osäker i dessa frågor. Det finns så mycket nyanser och så många personer som bestämt hävdar att så och så är det. Det har egentligen inget med pedofiler att göra! Det handlar om individer.

Man måste förstå att det är skillnad på att pedofiler som grupp måste få samma mänskliga rättigheter som vi andra och alla de andra frågeställningarna! Pedofiler ska inte behöva dömas som förövare utan att ha begått något brott, inte behöva bli hatade för den de har råkat födas till. Där finns det bara svart och vitt för mig. I alla de andra frågorna finns en väldig massa grå nyanser. Jag kan "försvara" pedofiler utan att hålla med om varenda pedofil individs åsikter i olika frågor. När man tänker på det är det väl egentligen inget konstigt?

När jag gick på dagis var min bästa kompis en kille som vi kan kalla A. Vi har känt varandra sedan vi började på dagis och låg bredvid varandra på skötbordet. Under sista året på dagis var vi lite förtjusta i varandra och A raggade faktiskt upp mig, på barns vis. Vi satt bredvid varandra på samlingen och plötsligt la A armen om mig.

"Vad gör du?" frågade jag.
"Jag vilar min arm." svarade A.
"OK." sa ja.

Efter det var vi "ihop". Det betyder att vi satt och höll om varandra och läste böcker. Vi brukar skratta gott åt minnena idag.

Men det var inte den historien jag ville berätta. Jag kom att tänka på följande historia i och med det här med "snuskgodiset". Barn ÄR ju nyfikna på kroppen och sex tidigt och jag tycker att godis hade varit ett bra sätt att få igång ett naturligt och avspänt samtal om vad könsorganen heter. Så att barnen får lära sig på ett annat sätt än jag och A gjorde.

Jag minns inte riktigt vem av oss som hade hört det först, men jag och A hade snappat upp ordet "kuk" någon gång under sista året på dagis. Vi gungade tillsammans i en stor gunga gjord av ett traktordäck, och sa glatt "kuk" till varandra. Vi visste mycket väl vad det betydde och att det var ett lite snuskigt ord. Jag hade även lärt mig "fitta" men var tveksam till ifall jag vågade delge A denna upptäckt. Jag var lite rädd för att han skulle tycka att jag var äcklig. Var hade jag fått detta ifrån? Det låter ganska knäppt nu faktiskt. Till slut vågade jag dock berätta för A om detta nya ord och efter det gungade vi fram och tillbaka och sa "kuk" och "fitta" om vartannat och fnissade hela tiden. Det var en bra dag.

Mamma har berättat en ganska rolig histora för mig som handlar om när mina systrar hade snappat upp ordet "bög". Till skillnad från mig och A som faktiskt visste vad våra ord betydde så hade mina systrar ingen aning om vad bög betydde för de gick runt och sa att allting var "bög". Mamma hörde detta och tyckte väl inte att det var en bra idé att de skulle göra så, så hon förklarade för dem vad bög betydde. Mina systrar använde nog andra ord efter det.

Genom Alex blogg hittade jag den här artikeln. Jag håller verkligen med Alex när han skrev "orka bry sig", om mamman då som blev så förskräckt. Det är väl ett trevligt och oskyldigt sätt att lära barn snaska mus och snopp..? Nä men allvarligt talat. Hur hysterisk får man bli? Det är väl inget fult med könsorgan eller bröst? När jag var liten och gick till simhallen med pappa fick jag ju byta om i herrarnas omklädningsrum så jag hade redan sett en hel del snoppar när jag var sex år gammal (som mamman i artikelns yngsta barn). Jag tycker det är hemskt att tänka att det skulle finnas barn som inte vet, på ett ungefär i alla fall, vad könsorgan är och vad de heter.

Jag antar att mina framtida barn kommer att bli hemska i andras ögon. Jag är inte den som skräder orden och pratar "fint" hela tiden. Åtminstone inte hemma. Om någon undrar varför mina barn kan säga fula ord så ska jag skylla på barnens morfar. Han lärde mig en gång i tiden ju!

Men jag blir så trött på allt hysch-hysch om sex och kroppen och annat. Det är ju sådant tänk som skapar ett samhälle där tjejer blir kallade "hora" och "slampa", killar ska vara hingstar och unga människor har oskyddat sex. Det håller ju inte. Och att kalla t ex en snoppgodis för "porrgodis" är väl ändå att ta i!? Tänk dig att du ska kolla på porrfilm och så dyker en 7 cm lång, dallrande gelékuk upp i rutan. Åh, jag tror jag döör av upphetsning.

Är folk verkligen så pryda som de verkar? Kom precis att tänka på en händelse jag aldrig glömmer. Min mamma hade snickrat en fin stor säng som mina Barbiedockor kunde sova i. En dag tyckte jag att Barbie och Ken behövde lite roligt i sitt liv så jag klädde av dem alla kläder och la Ken ovanpå Barbie i sängen, med täcket över. Sedan glömde jag bort att de låg där och höll på. Efter ett tag var det dags för mitt födelsedagskalas och en av gästerna, ett annat barn så klart, lyfte täcket från sängen och utropade "TITTA, DE KNULLAR!". Då skämdes jag, men nu skrattar jag gott åt minnet. Fast varför skulle jag egentligen behöva skämmas? Om en gelésnopp är porr så borde Kens "snopp" vara det normala. Tack gode gud för att det inte är så!

Vad förvånad jag blir att den här artikeln kom bara några dagar efter att beslutet fattades att viga homopar i kyrkan: Präster enar sig mot Svenska kyrkan. NOT!

Det är dags att ta ifrån Svenska kyrkan sin vigselrätt här i Sverige. Om folk vill gifta sig i kyrkan så kan de få göra det. Men kyrkan bör inte få ha kvar någon rättighet som har juridisk betydelse. Inte om de kan vägra homopar. Antingen får de viga alla eller ingen. Det borde vara som i Tyskland och Frankrike, bland annat.

Många snackar i pedofildebatten att sjukdomsstämpeln togs bort från homosexualitet för att det inte är en sjukdom utan helt normalt bla bla bla. Jo, man ser ju verkligen hur långt vi har kommit där. Jag blir faktiskt förbannad när jag läser om några jävla präster som tror de har koll på allt. Hur kan man fördöma kärlek mellan två människor som inte gör något ont? I dagens samhälle där det hatas till höger och vänster! Vi BEHÖVER mer kärlek, inte en massa fördomar och medeltida trams. Det är verkligen inte konstigt att många människor inte kan gå ett steg längre och försöka förstå åtminstone det grundläggande i pedofildebatten när homosexuella fortfarande betraktas som onormala av många! Och allvarligt talat, inte ens en heterosexuell tjejs sexualitet är fullt accepterad i samhället. Den enda sexualitet som är godkänd är den vuxna mannens heterosexualitet. Då jävlar kan de bli åka av! Vi andra är horor, äckliga peddos eller bögjävlar. Jag ska trycka en t-shirt där det står "jag kramar bara slampor, peddos och bögar" eller nåt.

Eller kanske sjunga en ny version på Blossa-sången? S L A M P A, S L A M P A, S L A M P A, slampan heter EMMA!

Nä jag är inte full. Jag är sjuk, trött och sjukt trött på att så många människor ska ha så mycket åsikter om andra och så många stämplar på andra människor. Jag frågade mamma idag hur jag har blivit så liberal och öppen som jag är och det enda hon sa är att "barn tar efter vad de vuxna gör". Det är alltså en ond cirkel, med tanke på alla charmiga människor som omger oss i samhället. GUD HJÄLPE OSS! Eller nåt. Eller.. NOT!

Läs denna rapport: Child Molesters - A Behavioral Analysis! Det är en föredetta Behavioral Analyst från FBI som skriver om en viss typ av sexualförbrytare med barn som offer, "acquaintance offender". Han har tydligen arbetat väldigt länge med barn som har blivit utsatta för övergrepp. Jag har inte läst hela ännu, den är 160 sidor lång, men den är väldigt intressant. Han pratar inte så mycket om brott och straff egentligen, utan om mekanismer, förvirring i debatter angående olika begrepp och så vidare. Läs läs läs!

Nu hade jag kommit så långt att jag kunde acceptera att det faktiskt var så att inte alla pedofiler satt och planerade övergrepp på barn. Det är en sak att tänka det men det är en annan sak att faktiskt tro på det, på riktigt. Tänk om de pedofiler jag har pratat med bara försöker luras för att de har en egen agenda (dvs begå övergrepp på barn)? Jag fick backtracka lite och tänka på att jag inte tror att människor föds "onda" (onda i brist på bättre ord, men jag tror ni förstår vad jag menar) och då KAN helt enkelt inte alla som föds till pedofiler vara onda eller bli onda heller. Sedan hade jag Ninni till hjälp också. Då Ninni inte är pedofil och alltså inte rimligtvis hade en "dold agenda" hjälpte hon mig genom att berätta hur hon hade känt och tänkt när hon först kom in i pedofildebatten.

Nästa grej var att försöka förstå vad pedofilerna menade med olika saker. Den första term jag stötte på som jag verkligen kände att jag behövde förstå omedelbart var "peddosex". Om de nu var "snälla" pedofiler, vad fan betydde då peddoSEX? Sex är ju sex liksom! Det handlar ju om slicka, suga, penetrera, förutom kel, smek och kyssar, kanske lite smisk, och vad man nu annars hittar på.

Glöm det. Man kan inte tänka så när det gäller pedofiler för det gör de inte ens själva. I fantasin kanske, men inte på riktigt. De pedofiler som har blivit trygga och stabila pedofiler inser att barn inte besvarar deras känslor på samma sätt och inser precis som alla "vi andra" att man inte ska ha sex med barn. Vad gör pedofilerna då? Kollar de på barnporr dagarna i ända eller? Hur kan man vilja titta på barn som blir våldtagna?!

Det vill inte de flesta pedofiler skulle jag tro. Ingen "normalt" funtad människa vill se autentiska övergreppsbilder, punkt slut. Pedofiler har inte mindre empati än en "vanlig" människa. Det är här jag inte förstår riktigt hur en del människor tänker. De utgår verkligen från att en pedofil skulle njuta av att se ett litet barn bli våldtagen. Hur kan man tro att majoriteten av en grupp skulle vilja se det?! Det är dags att inse att pedofiler inte är snuskiga gubbar som sitter och runkar hemma i en smutsig wife-beater. Vissa är kanske, men det finns icke-pedofiler matchar samma beskrivning. Det är inte så att barn föds med olika klossar i lådan, en för läggning, en för personlighet, en för ditten och en för datten och att klossen "empati" och "omsorg om barn" automatiskt har försvunnit ifall klossen "läggning" har stämpeln "pedofil" på sig. Vi är alla olika individer och en del människor begår vidriga handlingar, men det är inte läggningen som avgör i första hand. Det är något annat som har gått fel. En glad, harmonisk, trygg människa går inte plötsligt ut och begår övergrepp. Jag kan bara inte tro det. Det låter helt vansinnigt i mina öron!

Men vad ÄR då peddosex? Det är samma sak som du och jag gör med barn! Det är våra känslor och tankar som skiljer sig åt ibland. Läs mer här hos Alex, det är bättre. Läs och begrunda och sluta tänka SEX i den vanliga bemärkelsen. Föreställ dig att du verkligen inte får ha sex av någon anledning! För att sno Ninnis exempel: Säg att du får en väldigt aggressiv ny form av HIV som smittar extremt lätt, till och med av kyssar. Du kan aldrig mer ha sex utan att skada din partner. Vad gör du då? Våldtar du någon till slut? Nä, troligtvis inte. Du får helt enkelt hitta ofarliga sätt att leva ut din sexualitet. Hur då? Jo genom vanligt umgänge, närhet och så vidare. Hade du mått bättre och enklare lärt dig hantera denna situation ifall alla du känner hade vänt dig ryggen och börjat hata dig? Nä, troligtvis inte. Och i detta exempel är inte ens anledningen till att du aldrig mer kan ha sex något medfött.

Föreställ dig att du är tonåring igen. Hormonerna rasar, man vet inte riktigt vem man är eller vem man kommer att bli. Man känner sig ful ena dagen och snygg andra dagen. Man oroar sig för att inte platsa bland vännerna och om något pinsamt händer tror man att man ska dö och att folk aldrig kommer att glömma. Det är jobbigt att vara i den åldern! Föreställ dig sedan att du förutom det vanliga tonårslidandet börjar känna en smygande misstanke om att du inte är som alla andra. När dina jämnåriga snackar om snyggingen i parallellklassen så spelar du med, men egentligen kan du inte förstå för ditt liv vad det är som gör denna "snygging" så attraktiv för dina vänner. Då du inte kan relatera till dina vänner blir du förvirrad och känner dig utanför och ensam fast du har många vänner. Och du skulle aldrig någonsin våga berätta för någon att du egentligen tycker att det är din ena väns lillebror/lillasyster som är en snygging! Du har funderat lite vagt på att prata med någon av dina föräldrar om det, men sedan du hörde dem diskutera om en vidrig pedofil som hade våldtagit ett barn och att alla peddon borde skjutas så har du övergett den idén. Du vill ju inte bli hatad av din familj.. Du får helt enkelt bita ihop och låtsas som det regnar.

Hur känns det? Känns det bra och lätt att leva?

Nä, jag tänkte väl det.

Jag startade inte denna blogg för att bråka och tjafsa med folk utan för att jag tycker att det finns många viktiga saker att diskutera, bland annat pedofili. Jag kanske var naiv, men jag insåg inte hur mycket det sticker i ögonen på en del människor att jag som "normal" (dvs hetero- och vuxensexuell) kan försvara dessa "hemska pedofiler".

Stopp ett tag nu! Tänker ni på det sättet har ni missat några väldigt viktiga bitar.

1) Pedofili är en läggning och består alltså av känslor och tankar. Man behöver inte GÖRA något för att vara pedofil, lika lite som att man måste göra något med en person av samma kön för att inse att man är homosexuell och så vidare.

2) Det finns många olika sorters människor som begår brott mot barn. Dessa brott är HANDLINGAR som man kan bli dömd av en domstol för att ha utfört.

Jag försvarar inte någon som har begått ett brott mott ett barn, eller mot en vuxen för del delen. Det är inte mitt jobb att försvara något, det är juristernas jobb. Däremot är jag inte intresserad av att hata alla brottslingar, hur mycket jag än avskyr deras handlingar. Jag är intresserad av vad som ligger bakom deras handlingar. VARFÖR blir någon en person som kan begå en våldtäkt eller misshandel eller något annat våldsbrott? Får man reda på varför kan man förhoppningsvis förhindra andra människor att gå samma väg. Eller åtminstone hindra några stycken. Nog för att brottslingar ska ställas inför rätta, självklart! Men det bästa hade väl varit att försöka lära av det som händer och försöka förhindra att brott sker överhuvudtaget.

Det känns knäppt att jag ska behöva sitta här och påpeka att jag inte stödjer brottsliga handlingar. I mina ögon är det solklart att en människa inte är brottsling genom tankar och känslor. Skulle jag få en psykos och kidnappa ett barn och begå sexuella övergrepp på detta barn så det en vidrig handling som inte blir mindre vidrig för att jag inte är pedofil till min läggning! Eller hur? Blir jag våldtagen av en man är jag inte intresserad av ifall han är hetero- eller bisexuell till sin läggning. Det spelar liksom ingen roll.

Min utgångspunkt för att blanda mig i debatten kring pedofili var att jag under många år har tänkt att det måste finnas människor som vet att de är pedofiler och vet att de inte kan ha regelrätt sex med ett barn. Dock tänkte jag då att jag nog aldrig kommer att få svar på denna tanke för hur skulle jag någonsin "få tag på" en sådan pedofil att fråga? Men internet gör ju det mesta möjligt idag och vips hade jag fått kontakt med livs levande peddos och även läst vad personer som har blivit utsatta för övergrepp har att säga (läs mycket bra inlägg här: Skjut inte min pedofil). Jag hamnade alltså i ett ganska bra läge för att få insikt i vad som hindrar en pedofil att leva ut sin sexualitet på ett sätt som skadar andra människor.

För att sammanfatta min utgångspunkt, alltså innan jag överhuvudtaget hade hört vad en pedofil hade att säga:

- Alla pedofiler kan inte vara hemska barnaskändare. Det skulle förutsätta att de i princip föds onda.
- Det måste alltså finnas ett sätt för en pedofil att lära sig hantera sin läggning och kunna leva i harmoni, med sig själv och andra.
- Vi "andra" i samhället gör bäst i att hjälpa pedofilerna att lära sig detta, av flera anledningar. Pedofiler finns och vi är inte galningar som skickar människor till koncentrationsläger för att de råkar vara av en viss "sort". Man väljer inte att bli pedofil. Barnen tjänar på att vi överkommer våra egna känslor gentemot pedofilens känslor/tankar och lär oss att erbjuda det stöd pedofilen behöver för att kunna hantera sin läggning. Vad gör vi ifall vårt eget barn eller någon annan närstående berättar att han/hon är pedofil?

Varför tar alla för givet att jag inte bryr mig om barn för att jag försöker förstå pedofili och pushar för att alla människor ska behandlas lika i samhället? Tror ni där ute verkligen att en människa som totalt skiter i barn överhuvudtaget skulle ens hamna i denna debatt överhuvudtaget?

Anledningen att jag ens hamnade i denna debatt var för att jag ville veta hur en människa kan begå övergrepp på barn. Jag har länge tänkt att det måste finnas pedofiler som inser att de är pedofiler och att det är fel att begå övergrepp på barn. Det har känts ganska självklart att det måste vara oerhört svårt för en sådan människa att söka stöd och hjälp, med tanke på hur hatade pedofiler är. Vem ska man vända sig till?

Jag anser alltså fullt och fast att ALLA människor tjänar på att pedofiler blir accepterade i samhället. En pedofil som känner sig trygg och harmonisk och inte behöver vara rädd om livet eller känna sig hatad är miljoner gånger mindre farlig än en pedofil som känner att han/hon inte har något att förlora för att han/hon redan känner sig som den lägsta formen av liv på jorden.

Sedan måste jag återigen säga att alla som pratar om att skydda "barnen" borde ta och inse att många (de flesta?) pedofiler inser att de är pedofiler när de fortfarande är unga. Jag har ingen lust att separera människor och deras eventuella lidande i olika åldergrupper eller dylikt. Det är helt befängt i mina ögon. Jag tror även att vi lättare kan upptäcka förövare eller människor som är på väg att bli förövare med hjälp av stabila pedofilers hjälp.

Folk verkar ju inte ens kunna hålla en sansad ton när man pratar om dessa svårigheter. Man kan inte diskutera känslors vara eller inte vara! Det fungerar inte. Vi har inte straff för känslor. Punkt slut. Pedofiler kommer alltid att finnas. Punkt slut. Vi måste lära oss att hantera detta faktum istället för att skrika och gapa. Punkt slut.

Nu har jag hängt med i den så kallade pedofildebatten i några månader och jag har lärt mig väldigt mycket. Jag har fått kontakt med människor som har gett mig något väldigt värdefullt: kunskap. Jag har även fått en liten skärva av insikt i hur det måste kännas att tillhöra denna hatade och utstötta grupp som pedofilerna utgör. Det har varit mycket diskussioner om gränser och nyanser, barnpornografi, vad som triggar övergrepp och mycket annat. Emellanåt har det nästan varit för mycket att ta in på en gång och definitivt för mycket att egentligen förhålla sig till.

Så jag vill bjuda på ett enkelt recept för er där ute att börja närma er insikter om pedofiler.

Ingredienser:

1. En liter ordkunskap där du inser att orden "pedofil" och "förövare" inte betyder samma sak
2. Ett knippe tankar på en person som går från barn till vuxen och inser att han/hon är pedofil
3. En skopa insikt att pedofiler finns och alltid kommer att finnas
4. En hink insikt att hat och ilska aldrig har löst några problem, någonsin
5. Två hinkar insikt att vi kan arbeta förebyggande mot övergrepp genom att förstå hur en människa blir en förövare
6. En nypa förståelse för att det är från pedofilerna själva vi får bäst insikt i hur pedofiler tänker och fungerar
7. Medmänsklighet i valfri mängd. Blanda gärna med lite insikt i att pedofiler också har varit barn en gång

Börja med att kleta in ingrediens nr 1 så att den fastnar överallt. Strö ut ingrediens nr 2 och känn verkligen dess betydelse för resultatet. Häll raskt i nr 3 för det visste du egentligen att du var tvungen att blanda i, vare sig du vill eller inte. Töm ingrediens nr 4 över allt det andra fast det känns tungt och motsträvigt. Du visste egentligen om denna ingrediens också, redan innan du började tillaga receptet. Häll i nr 5 skopa för skopa samtidigt som du tänker på att den här ingrediensen inte alls är konstig och skrämmande när ordet "pedofil" är borta ur den. Blanda lite till så att nr 1 verkligen är ordentligt inarbetad. Det kan ta ett tag. När det är dags för nr 6 måste du känna dig så komfortabel med receptet att du själv förstår att det enda sättet att blanda in denna ingrediens är med förståelse och förmåga att se förbi sina personliga känslor.

Slutligen strör du en rejäl mängd nr 7 över det hela. Servera med eftertanke.

Igår kväll när jag hade stängt av datorn började jag fundera på empati, alltså förmågan att känna medkänsla med andra människor. Jag har nog varit naiv och blåögd för jag har alltid tagit för givet att människan som art besitter empati. Det kanske inte är så? Jag vet inte. Jag har i alla fall alltid haft lätt att känna empati för andra människor och med åren lärt mig mer och mer att försöka sätta mig in i hur andra ser på världen och hur andra tänker. Jag finner det helt nödvändigt för att kunna leva på ett vettigt sätt! Hur skulle jag kunna ha ett fungerande förhållande om jag inte kunde försöka se saker ur min partners perspektiv när vi är oense? Det är inte så lätt, men man måste försöka. Ifall en kompis kommer till mig och berättar att hans/hennes partner ha varit så dum och att de har bråkat så sitter jag aldrig och håller med per automatik. Jag försöker se saker från bådas sida och göra mitt bästa för att min vän ska förstå sin partners handlande. Det är så jag vill att mina vänner ska bete sig när jag söker deras hjälp!

Jag minns när lilla Engla var försvunnen, innan de hade hittat henne. Jag var väldigt upprörd då och hoppades så innerligt att de skulle hitta henne levande fast oddsen minskade hela tiden. När de hittade henne mördad blev jag väldigt ledsen och tänkte mycket på hennes familj. Anledningen att just Engla berörde mig mer än alla andra vidriga saker och all misär runt om i världen var mycket på grund av att jag just då verkligen hade insett att jag kan älska. Jag älskar min familj och mina vänner, men jag kände aldrig att jag på riktigt ända in i själen älskade en annan människa som en partner förrän jag träffade min sambo. När jag äntligen hade fått känna så kände jag nästan ett outhärdligt lidande över det som hände med Engla och jag önskade att hon fick komma tillbaka till livet och till sin familj.

När de grep Anders Eklund och han erkände så kände jag äckel. Både över hans person och hans handlingar. Jag tycker att han bör hållas inlåst för resten av hans liv för jag tror att en del människor inte kan rehabiliteras och vissa brott ska ge livstids fängelse oavsett. Man får helt enkelt stå sitt kast. Men någonstans i bakhuvudet kände jag även empati för Anders.

Vi som ett samhälle måste på något sätt också stå vårt kast. Om jag fortsätter använda Anders Eklund som exempel så är det en väldigt tragisk historia. Det är inte en harmonisk, balanserad människa som begår de handlingar han har gjort. Han kanske inte anses vara sjuk i lagens mening men naturligtvis har något blivit fel. Jag kan inte tro att det är ett naturligt beteende för en människa att mörda och våldta. Så vad har gått snett?

Hade det inte varit bättre att kunna "fånga upp" en sådan människa som Anders Eklund, som är på väg åt ett väldigt farligt håll, innan han/hon kom ända fram? Anders Eklund föddes inte ond. Vi är alla en kombination av arv och miljö och jag anser att det är otroligt viktigt att vi som samhälle agerar proaktivt (det vill säga förebyggande) för att förhindra att människor hamnar så snett att de på något sätt blir farliga för andra. Jag tror att jag med stor säkerhet kan säga att om Englas familj fick välja mellan att Anders Eklund åkte fast och blev dömd för sina brott och att Anders Eklund fick den hjälp och det stöd han behövde innan han blev den farliga man som mördade Engla, så skulle de välja det sistnämnda.

Nu har det varit väldigt mycket hätska kommentarer på Alex blogg på sistone, och de har även börjat hitta hit. Jag är ett "äckel" som stöttar pedofiler, jag är inte "normal", jag är säkert också pedofil och så vidare. Jag kan egentligen bara säga en sak till allt det där: VARSÅGODA! Kalla mig vad ni vill, jag har blivit kallad saker förr. Jag skiter i det. Det enda ert hat gör är att få mig att stå ännu fastare i min övertygelse att det är rätt väg att gå att stötta utsatta människor, bland annat pedofiler, istället för att hata dem. Jag har på något sätt fått se en liten glimt av hur fruktansvärt det måste vara att inse att man är annorlunda och annorlunda på ett sätt som omvärlden verkligen avskyr. Och jag blir ännu mer övertygade om att de flesta pedofiler som begår övergrepp mot barn hade kunnat stoppas med förebyggande arbete (som inte innebär nål och tråd, koncentrationsläger eller pistoler).

Jag får nästan lite ont i magen när jag inser att många som läser detta inte kommer kunna ta till sig ett enda ord av det jag skriver utan avfärda mig som ett onormalt äckel. Hade ni träffat mig IRL och jag inte hade avslöjat mina åsikter hade ni ALDRIG kunnat gissa vem jag är. Inse att ni troligvis har minst en pedofil någonstans i ert umgänge utan att ni vet om det. Pedofiler är inte automatiskt våldsverkare.

Jag läste en bra kommentar som jag tänker citera:

"Massmedia kallar ofta barnövergripare för pedofiler, men långtifrån alla barnövergripare är pedofiler och långtifrån alla pedofiler är barnövergripare."

Det är dags att inse det nu.

Jag hittade en intressant artikel från 2004 på Aftonbladet, tro det eller ej. Jag håller inte med om vartenda ord han skriver men jag är övertygad om att han har rätt i bland annat att offer för övergrepp inte blir hjälpa av att man hatar deras förövare. Läs den och fundera lite!

I morse när jag körde till jobbet lyssnade jag som vanligt på radio och nyheterna var på. Där fick jag veta att den bloggande dagispedofilen, det vill säga Alex fortfarande är på "fri fot". Ja det får jag verkligen hoppas, lika väl som alla andra icke-brottslingar! Jag blev faktiskt illamående av att höra detta inslag. Om någon passar ett barn som kissar på sig och personen ifråga INTE byter på barnet hade jag blivit arg. Det är vanvård att låta ett barn gå runt med nedkissade underkläder och medvetet låta bli att byta på honom/henne. Men nu verkar det plötsligt vara olagligt att ta hand om ett barn.

Sedan undrar jag om människor i allmänhet inser att en person bara kan få ett belastat straffregister för brott han/hon har blivit dömda för?! Om jag TÄNKER att jag ska mörda någon så syns inte det i mitt straffregister. Vi bedriver inte en allmän registrering av folks läggningar, tankar och känslor här i Sverige.

Sedan blir jag vidare illamående när Alex blogg plötsligt har blivit invaderade av en massa människor som bland annat fantiserar om att sticka nålar i oskyldiga människors könsorgan. Visst, det är fortfarande inte en HANDLING som de faktiskt har begått. Dock är olaga hot ett brott. Men jag blir illamående av dessa personers idioti när de inte förstår att de kastar stora stenblock i glashus när de först hävdar att peddos är sjuka på grund av sina tankar och sedan vräker ur sig en massa härliga fantasier själva. Jag tål inte korkade människor. Men jag går inte runt och säger att de borde skjutas för det!

För några år sedan var jag på en liten utbildning om hur man bäst samarbetar i grupper och en del saker vi fick lära oss har gjort stort intryck på mig. Framförallt har det fått stor påverkan på hur jag beter mig i kärleksrelationer. Med vänner och bekanta har jag aldrig haft några större problem med att kunna uppföra mig och hantera eventuella konflikter, men med pojkvänner har jag haft ett mycket häftigare humör. Jag har en väldig talang att använda språket för att kunna vrida och vända på saker till min fördel och det använde jag mot mina pojkvänner.

På utbildningen fick jag dock inse att det finns mycket bättre sätt att hantera saken! I tonåren hade jag nog inte brytt mig om vilket men som vuxen har jag mycket mer respekt för andra människor. Det är väldigt viktigt hur man lägger fram saker och ting om man vill att någon ska lyssna och ta en på allvar. Det är hur lätt som helst att bara vräka ur sig en massa saker och lägga skulden på någon annan men det är inte lika lätt att formulera sig utifrån sig själv utan att skuldbelägga. Det är en riktig konst!

Det jag inte förstår är att människor som skriver runt om på nätet inte verkar tänka överhuvudtaget på konsten att uttrycka sig och hur man ska uppföra sig för att någon ska lyssna. Jag har alltid tyckt att t ex djurrättsaktivister gör helt fel för ingen orkar lyssna på någon som håller på med skadegörelse, oavsett hur relevant själva budskapet är. Precis på samma sätt som min sambo inte orkar lyssna på mig om jag gapar och skriker att han är en idiot, istället för att lugnt och sansat förklara hur en viss händelse påverkar MIG.

Jag kan verkligen inte ta människor på allvar som inte kan föra en vettig diskussion. Klart man kan bli arg ibland men man få helt enkelt lägga band på sig! Tyvärr tror jag att det är alldeles för enkelt att säga hemska saker till människor online för man behöver inte stå för det man säger. Sedan verkar det som att allt för många bara tycker saker på ren slentrian utan att egentligen stanna upp och tänka efter.

Jag har lärt mig en del nya ord på sistone, väldigt intressanta ord. Pedofilkramare, peddolobby, pro-peddolobby och så vidare. Jag har även fått lära mig att om man ifrågasätter något, t ex en rapport, för att ta ett löst exempel ur luften, då gör man det för att man har ett speciellt syfte. Man kan alltså inte ifrågasätta en skrivelse utan att i grunden emotsätta sig det värde rapporten står för. Ett exempel: Om jag läser en rapport om solen där det står att ljusets hastighet är 1 m/s och jag ifrågasätter detta påstående då det inte finns någon anvisning till en källa eller någon förklaring till hur detta har mätts, då är jag automatiskt emot solen överhuvudtaget och vill att ett evigt mörker ska råda. Man skulle kunna kalla mig för mörkerkramare. Eller varför inte nattsvarta Emma? Eller vad som helst som låter finurligt. Genom att sätta namn på grupper av människor enligt principen om MGN (minsta gemensamma nämnare) så kan vi försöka att trycka ner dem i skorna.

Långt innan Sverige hade upptäckt bloggandet tänkte jag ut på helt egen hand att det borde finnas människor som är pedofiler men samtidigt förstår att det är fel att begå övergrepp på barn. Jag funderade också mycket över vad en sådan person skulle göra för att få stöd av någon. Jag vet inte vad ni andra tycker, men personligen skulle jag inte vilja leta upp en terapeut och säga "hej, jag är pedofil, kan du hjälpa mig att lära mig leva med detta på ett bra sätt?" Föreställ er reaktionen! Dock kom jag aldrig fram till någon riktig slutsats i detta funderande, för hur skulle jag någonsin få tag i en sådan pedofil och fråga? Det är knappast så att någon går och tatuerar in "peddo men snäll" i pannan direkt. Ni som använder ordet pedofilkramare, har ni någon aning om hur många pedofiler ni själva faktiskt har gett en kram vid något tillfälle? Om siffran 4 % pedofiler i befolkningen stämmer, då lär ni ha kramat många peddos vid det här laget. Ajabaja!

Jag får aldrig något svar på frågan vad vi ska göra med pedofilerna då, vi "normala" människor i samhället. Jaja, jag vet, brottslingar ska få sitt straff och helst ska vi skära kuken av dem och knulla dem i röven. Jag tycker också att brottslingar ska få sitt straff (dock inte dödsstraff eller något annat fysiskt, jag är HELT emot sådant oavsett brottet) men jag tycker inte att människor ska behandlas som brottslingar när de inte har begått något brott. Det är inte speciellt troligt att byxmyndighetsåldern sänks under 15 år. Jag tror verkligen inte det, inte i Sverige. Så vad ska vi göra med pedofilerna som inte begår brott då? Hur ska vi få tag i dem? Ska vi be dem skaffa halsband med någon schysst symbol att ha runt halsen, så de går att indentifiera? Ska vi låsa in dem i förebyggande syfte?

Hur många tror ni skulle ge sig till känna i så fall?

Jag fattar bara inte vad man anser sig vinna genom att hata pedofiler eller för den delen utgå från att alla pedofiler vill sätta på barn? Och jag har fortfarande inte fått svar på mina funderingar över när pedofilen övergår från att vara ett barn som ska skyddas till att bli en hemsk pedofil som ska låsas in?! Är det på 18-årsdagen eller? Tänk inte på "barn" som ett ansiktslöst, namnlöst barn! Tänk på er lillasyster/lillebror, son/dotter eller något annat barn i er närhet. Ni ser barnet växa upp, ni vill skydda barnet från allt ont. Ni älskar barnet! En vacker dag när barnet inte är ett barn längre, men fortfarande någon ni älskar, ber personen i fråga om ett förtroligt samtal med er. Han/hon berättar att han/hon tror sig vara pedofil och vill ha er hjälp att lära sig leva med det utan att skada någon annan eller sig själv. Var gör ni då? Tar fram bössan direkt? Eller häcksaxen för att klippa av väl valda delar från personens kropp?

En sista sak. Jag tycker att det även dras väldigt mycket över samma kam när man utgår ifrån att alla personer under 15 år har noll koll på sin vilja och sin sexualitet. Det finns barn som är intresserade av sexuell kontakt med vuxna. Vi är alla olika! Jag tycker inte att vi ska bunta ihop alla individer som tillhör en viss åldersgrupp och tro att alla är likadana. Det finns många människor som kan vittna om sina egna sexuella upplevelser med äldre personer, innan de själva fyllt 15. Och nej, jag pratar inte om en 14-åring som ligger med en 16-åring. Jag tänker inte börja diskutera byxmyndighetsåldern för jag är faktiskt inte själv helt säker på vad jag tycker om den, men jag är emot att alla som har sex med någon under 15 år kan dömas för våldtäkt mot barn, oavsett vad barnet själv ville. Just ordet "våldtäkt" känns väldigt fel tycker jag. Och det är en väldig skillad på en 13-åring och en femåring. Vi blir trots allt ofta könsmogna innan 15! Jag fick mens när jag var 12. OK jag kanske inte ville ha sex redan då, men samtidigt kan man inte helt bortse ifrån att min kropp faktiskt var redo att få barn så tidigt. Även om de flesta 12-åringar inte vill ha sex eller få barn så kan man inte utesluta att det faktiskt finns de som vill.

Nä nu sätter jag punkt. Undrar om jag får svar på mina frågor idag?