Igår kväll när jag hade stängt av datorn började jag fundera på empati, alltså förmågan att känna medkänsla med andra människor. Jag har nog varit naiv och blåögd för jag har alltid tagit för givet att människan som art besitter empati. Det kanske inte är så? Jag vet inte. Jag har i alla fall alltid haft lätt att känna empati för andra människor och med åren lärt mig mer och mer att försöka sätta mig in i hur andra ser på världen och hur andra tänker. Jag finner det helt nödvändigt för att kunna leva på ett vettigt sätt! Hur skulle jag kunna ha ett fungerande förhållande om jag inte kunde försöka se saker ur min partners perspektiv när vi är oense? Det är inte så lätt, men man måste försöka. Ifall en kompis kommer till mig och berättar att hans/hennes partner ha varit så dum och att de har bråkat så sitter jag aldrig och håller med per automatik. Jag försöker se saker från bådas sida och göra mitt bästa för att min vän ska förstå sin partners handlande. Det är så jag vill att mina vänner ska bete sig när jag söker deras hjälp!

Jag minns när lilla Engla var försvunnen, innan de hade hittat henne. Jag var väldigt upprörd då och hoppades så innerligt att de skulle hitta henne levande fast oddsen minskade hela tiden. När de hittade henne mördad blev jag väldigt ledsen och tänkte mycket på hennes familj. Anledningen att just Engla berörde mig mer än alla andra vidriga saker och all misär runt om i världen var mycket på grund av att jag just då verkligen hade insett att jag kan älska. Jag älskar min familj och mina vänner, men jag kände aldrig att jag på riktigt ända in i själen älskade en annan människa som en partner förrän jag träffade min sambo. När jag äntligen hade fått känna så kände jag nästan ett outhärdligt lidande över det som hände med Engla och jag önskade att hon fick komma tillbaka till livet och till sin familj.

När de grep Anders Eklund och han erkände så kände jag äckel. Både över hans person och hans handlingar. Jag tycker att han bör hållas inlåst för resten av hans liv för jag tror att en del människor inte kan rehabiliteras och vissa brott ska ge livstids fängelse oavsett. Man får helt enkelt stå sitt kast. Men någonstans i bakhuvudet kände jag även empati för Anders.

Vi som ett samhälle måste på något sätt också stå vårt kast. Om jag fortsätter använda Anders Eklund som exempel så är det en väldigt tragisk historia. Det är inte en harmonisk, balanserad människa som begår de handlingar han har gjort. Han kanske inte anses vara sjuk i lagens mening men naturligtvis har något blivit fel. Jag kan inte tro att det är ett naturligt beteende för en människa att mörda och våldta. Så vad har gått snett?

Hade det inte varit bättre att kunna "fånga upp" en sådan människa som Anders Eklund, som är på väg åt ett väldigt farligt håll, innan han/hon kom ända fram? Anders Eklund föddes inte ond. Vi är alla en kombination av arv och miljö och jag anser att det är otroligt viktigt att vi som samhälle agerar proaktivt (det vill säga förebyggande) för att förhindra att människor hamnar så snett att de på något sätt blir farliga för andra. Jag tror att jag med stor säkerhet kan säga att om Englas familj fick välja mellan att Anders Eklund åkte fast och blev dömd för sina brott och att Anders Eklund fick den hjälp och det stöd han behövde innan han blev den farliga man som mördade Engla, så skulle de välja det sistnämnda.

Nu har det varit väldigt mycket hätska kommentarer på Alex blogg på sistone, och de har även börjat hitta hit. Jag är ett "äckel" som stöttar pedofiler, jag är inte "normal", jag är säkert också pedofil och så vidare. Jag kan egentligen bara säga en sak till allt det där: VARSÅGODA! Kalla mig vad ni vill, jag har blivit kallad saker förr. Jag skiter i det. Det enda ert hat gör är att få mig att stå ännu fastare i min övertygelse att det är rätt väg att gå att stötta utsatta människor, bland annat pedofiler, istället för att hata dem. Jag har på något sätt fått se en liten glimt av hur fruktansvärt det måste vara att inse att man är annorlunda och annorlunda på ett sätt som omvärlden verkligen avskyr. Och jag blir ännu mer övertygade om att de flesta pedofiler som begår övergrepp mot barn hade kunnat stoppas med förebyggande arbete (som inte innebär nål och tråd, koncentrationsläger eller pistoler).

Jag får nästan lite ont i magen när jag inser att många som läser detta inte kommer kunna ta till sig ett enda ord av det jag skriver utan avfärda mig som ett onormalt äckel. Hade ni träffat mig IRL och jag inte hade avslöjat mina åsikter hade ni ALDRIG kunnat gissa vem jag är. Inse att ni troligvis har minst en pedofil någonstans i ert umgänge utan att ni vet om det. Pedofiler är inte automatiskt våldsverkare.

Jag läste en bra kommentar som jag tänker citera:

"Massmedia kallar ofta barnövergripare för pedofiler, men långtifrån alla barnövergripare är pedofiler och långtifrån alla pedofiler är barnövergripare."

Det är dags att inse det nu.