Jag hade nästan skrivit klart ett helt inlägg när jag råkade klanta bort det, på grund av extrem trötthet. Har försökt rekonstruera det men det kanske blev lite osammanhängande.. Håll tillgodo.

Ofta när man surfar runt på nätet och läser i olika forum och på olika bloggar får man se en del vidriga kommentarer. Det jag tänker på är en del människor förslag på vad man borde göra med våldsbrottslingar; t ex "skär kuken av dem", "de borde skjutas", "hoppas de blir rövknullade i fängelset" och så vidare. Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag vid flertalet tillfällen har kläckt ur mig nr 1 och nr 2 av dessa charmiga citat. Det ligger nära till hands att tänka "lika bra att bara skära kuken av svinen" när man läser om våldtäkter och övergrepp, speciellt om man får veta de vidriga detaljerna, som till exempel Stureplansvåldtäkten. Men det är ju inte speciellt konstruktivt.

Vad beror det på att till synes helt normala människor begår vidriga övergrepp? Ofta roar sig ju tabloiderna med att sprida de sämsta fotografierna av misstänkta brottslingar och när man ser sådana bilder tänker man ofta "usch, det syns nästan på honom att det var en sån där äcklig jävel..". Ja ni vet väl vad jag menar? Det sägs ofta att det är makt som är motivet bakom sexualbrott. Då undrar jag var maktbehovet kommer ifrån och varför det inte går att kontrollera? Är det dålig uppfostran, svår barndom, egna trauman, grupptryck och så vidare? Är det så enkelt? Eller är det inte enkelt, efter vi inte lyckas fånga upp dessa människor innan de begår övergrepp?

Ett tankeexperiment: Föreställ dig två pojkar, ungefär 10-11 år gamla. Föreställ er att de blir grovt våldtagna, misshandlade, "rövknullade", förnedrade och så vidare. Frammana en bild av detta i ditt huvud. Hör pojkarnas gråt och skrik och föreställ er förövarnas eggande av varandra att fortsätta med övergreppet.. Vänder det sig i din mage? Skulle du vilja stoppa våldtäkten?

...

Föreställ dig nu att det "bara" var dessa pojkar som blev utsatta. Är det plötsligt OK då? Är det någon som verkligen tycker det? Inte jag i alla fall.

Tillägnat min speciella beundrare! Du vet vem du är. :) :) :) :) :)

När jag var liten fanns det en mycket spännande leksaksaffär i min hemstad. Man gick en trappa ner för att komma in i butiken och denna trappa hade lite konstiga trappsteg; stora, sneda gamla stenar. Det var lite svårt för en liten person att gå ned för dem och det gjorde det hela ännu mer spännande. Längst in i affären fanns det en hel vägg med bara gosedjur. Jag tyckte det var himmelriket!

En gång när jag och mina systrar var där med mamma fick vi hundra kronor var att spendera på en halvtimme. Vi fick själv välja precis vad vi ville köpa. Wow, tänkte vi! Häftigt! Dock hade mamma ett belägg för denna lilla shopping spree: hon skulle ha tillbaka all eventuell växel på varje hundalapp. Hur många av oss tre barn tror ni handlade för något annat än exakt hundra kronor?

Vi har tidigt blivit utmanade och lärt oss att tänka själva. Jag är väldigt tacksam mot min mamma för detta!

God morgon ni där ute! Jag är tillbaka från diverse saker av privat natur samt en jobbresa. Jag tänker lyssna på min kloka vän Ninni och inte ta upp den fruktlösa debatten om varför siffran "750' predators online at any moment" inte är intressant. Förstår man inte själv varför det är en konstig/irrelevant siffra i debatten om barnpornografi så får man nog fundera ett varv till eller läsa några av de utmärkta blogginlägg som finns om saken. Alex har länkat till ett sådant inlägg i en kommentar i inlägget två snäpp under detta.

Nu till något annat. Är det någon mer än jag som har funderat över fenomenet att när man väl har blivit medveten om en sak eller lärt sig något nytt så verkar det som att det dyker upp överallt? Jag tycker att ordet pedofil synonymt med förövare dyker upp hela tiden och det irriterar mig mer och mer. Jag kan bara inte förstå, hur jag än vrider och vänder på det, vad det spelar för roll vilken sexuell läggning en förövare har?! Ta t ex den här charmante mannen i Ystad som har dömts för att ha begått de mest sadistiska övergrepp mot sin kvinnliga sambo.. Skulle hans brott vara mindre vidriga och ha skadat offret mindre om det plötsligt visade sig att mannen ifråga egentligen var homosexuell? Skulle inte tro det.

Ja jag vet, nu kommer någon klyftig människa som sätter all sin tilltro till vad Socialstyrelsen säger påpeka att pedofili faktiskt inte är en läggning utan en störning. OK, ponera att det stämmer då. Vi säger att pedofili är en störning. Vad är den praktiska skillnaden om man tänker på brott mot barn? Har man väl begått ett övergrepp ska man ju dömas och den proceduren är lika för alla. Har man inte begått något övergrepp och aldrig tänker göra det.. Vad består då "störningen" av? Att man dras till barn? Består då själva störningen egentligen av att man dras till någon som inte kan besvara ens känslor på samma sätt? I så fall är olycklig kärlek också en störning. Eller så kan man se det som att allt som inte leder till reproduktion egentligen en störning om man definierar störning från det som får människosläktet att leva vidare. Då faller ju homosexualitet direkt under det begreppet..

Nu kommer någon börja skrika i protest igen. Fy mig som jämför homosexualitet med pedofili! Faktum kvarstår dock att vi har accepterat homosexualitet i samhället fast det avviker från det som ursprungligen har ansetts vara normalt; en relation mellan en vuxen (könsmogen) man och en vuxen (könsmogen) kvinna, alltså något som resulterar (eller åtminstone kan resultera i) barn. Denna normalitet har inget med känslor att göra! Det har med artens fortbestånd att göra. Visst, homosexuella kan ju skaffa barn på andra sätt men de kan inte skaffa barn som är biologisk avkomma till båda parter i kärleksförhållandet!

Trots detta har samhället accepterat homosexualitet som en icke-sjukdom/störning eftersom vi har insett att homosexualitet inte skadar någon och att man inte kan hindra två män eller två kvinnor från att älska varandra. Det har alltså övergått till att handla om känslor och inte biologi. Kan man hindra någon från att älska ett barn då? Nu pratar jag alltså om KÄNSLOR och inte HANDLINGAR. Nej, man kan inte hindra någon från att älska ett barn. Nä, men ett barn kan inte älska tillbaka på ett vuxet sätt, säger någon nu. Men vem har sagt att en pedofil älskar ett barn på ett vuxet sätt? Älskar inte pedofilen barnet på ett "barnsätt"? Kan du som är heterosexuell veta till hundra procent att din kärlek är likadan som en homosexuell känner för sin partner? Hur VET man det? Är det inte egentligen så att alla personer känner kärlek på sitt sätt oavsett vem det är man älskar? Och är det inte precis DÄR den eventuella störningen hos en pedofil i så fall ligger? Att han eller hon inte inser att man inte kan älska barn på ett så kallat "vuxet" sätt och begå vuxna sexuella handlingar med barnet, för att barnet tar skada av det? En pedofil blir säkert pådyvlad bilden av sig själv som någon som vill älska barnen på ett "vuxet" sätt istället för att utgå från barnen och älska på barnens sätt..

Vad ska vi göra åt saken då? Ska vi skjuta av alla pedofiler innan de begår brott? Då har vi utgått ifrån att en viss typ av människa kommer att begå ett brott någon gång i sitt liv, eller åtminstone att människan i sig är icke-önskvärd. Vi har dessutom begått mord. I mina öron låter det väldigt mycket som hets mot folkgrupp och av någon anledning dyker ordet "koncentrationsläger" upp i mitt huvud. Det funkar ju inte, det måste alla hålla med om. Men vi kan väl åtminstone låsa in pedofilerna då? Ärligt talat, om vi i Sverige skulle börja låsa in och "vårda" människor som inte har begått något brott och inte uppvisar några psykiska problem så har vi gått väldigt många steg tillbaka. Tillbaka till ett samhälle som förbjöd homosexualitet, till exempel. Vi var ju överens om att kärlek inte är en störning eller..?

Vad kvarstår då att göra? Ja, vi kan skydda barnen och frysa ut alla pedofiler ur samhället. (Om någon nu någonsin IRL skulle erkänna sig vara pedofil.. Inte speciellt troligt va?) Vi kan ägna kraft åt att hata de som blir dömda för brott mot barn. Vi ska lära barnen att begreppet "pedofil" betyder något hemskt och farligt och dåligt så att de barn som växer upp och inser att de själva faktiskt är pedofiler börjar förakta sig själva. Självförakt är fantastiskt farligt och kan mycket väl leda till depression eller andra problem. Om en depression inte får dig att ta livet av dig kan den hos män orsaka aggressivitet och hos kvinnor oftare inbundenhet och sociala problem. Här har vi trevliga förutsättningar för lyckliga liv utan missbruk och/eller brott, inte sant?

ELLER så kan vi lära barnen skillnaden på känslor och handlingar, undervisa barnen om sexualitet, att man har rätt att bestämma över sin egen kropp, att man ska respektera andra människor och så vidare. Vi kan alltså skydda barnen både mot andra och mot sig själva. Jag vet inte hur ni andra tänker men jag VÄGRAR att uppfostra mina barn till att avsky en viss grupp människor som inte har något annat gemensamt än att de är vuxna som blir kära i barn. Det är lika illa som att lära sina barn att alla människor från ett visst land är tjuvar och så vidare.

Om vi accepterar pedofili som en sexuell läggning och låter pedofilerna ta plats i samhället så tror jag att vi skyddar barnen på ett väldigt mycket bättre sätt än om vi gapar och skriker EFTER att övergrepp har begåtts. Självklart ska lagen ha sin gång mot de personer som begår brott men det ska inte vara någon skillnad på varken kön, etniskt ursprung, sexuell läggning eller annat hur man blir dömd. Ålder är det enda som känns acceptabel.

Självklart ska vi ta hand om de som har blivit utsatta på något sätt men jag personligen har inte någon stor lust att skilja på barn och vuxna i detta sammahang. Visst ska vi vuxna skydda och ta hand om våra barn, men vem har rätt att säga att en våldtagen vuxen person tar mindre skada än ett barn? Vad är det som säger att ett barn till två alkoholiserade föräldrar får mindre men än ett barn som har blivit sexuellt utnyttjad? Jag tycker inte att man ska värdera lidande överhuvudtaget. Vem är vi andra att säga att någon lider mer än någon annan? Det är rätt förmätet. Det är samhällets plikt att skydda ALLA sina medborgare.

Jag anser att alla som begår övergrepp/våldsbrott har någon slags "störning". Det är en spärr som har brustit på något sätt. Detta har inget att göra med juridik och rättspsykiatri. Jag tror inte att sättet att skydda och bevara denna medfödda spärr är genom att blåsa syre på diverse hatiska eldar är rätt väg. Det är dags för oss att sluta fixera på olika grupper som skyddsobjekt och andra grupper som hatobjekt och inse att allting hänger ihop. Tror ni att fattigdom, krig, miljöförstöring, epidemier etc. är skilda saker som inte alls hänger ihop? Se på jorden, samhället, Sverige, vadsomhelst som en Rubiks kub. Vrider man bara för att fixa en färg kommer man aldrig få rätt på alla sidor. Så är det bara!

.. i diskussionen om siffran 750000, barnpornografi, pedofiler, Marina och så vidare. Det har blivit en väldigt rörig diskussion med kommentarer hit och dit och jag hittar knappt rätt längre. Jag har dessutom väldigt mycket att göra privat och hinner inte mer. Jag ska skriva ett nytt inlägg i lugn och ro där jag ska försöka sammanställa vad som sagts och återigen förklara vad jag har emot rapporten och så vidare.

Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad poängen är med att hävda att det i "varje givet ögonblick" finns 750 000 pedofiler som lurar på internet? För det första tycker jag att rapporten i fråga inte är speciellt bra då det är väldigt dåliga källhänvisningar. För det andra så är 750000/1668870408 ungefär lika med 4 promille (det vill säga hur stor andel dessa 750000 "predators" utgör av den totala andelen internetanvändare i världen) och hur många hade blivit upprörda om Aftonbladet hade gått ut med nyheten att "Endast 4 promille surfar barnpornografi på nätet"? Det är retorik återigen och nu ska folk bli upprörda.

Alltså, snälla nån. Jag tycker att det är för jävligt med övergreppsbilder som sprids på nätet och jag önskar att vi kunde få bort dem. Men jag har ingen lust att varken bli påprackad siffror som inte känns underbyggda och medverka till någon lynchmob på pedofiler (vilka för övrigt antas utgöra ca 4 % av befolkningen, alltså hundra gånger fler än de 4 promille som antas surfa efter barnporr, så tänk lite innan ni buntar ihop "alla pedofiler")! Det finns väldigt många barn som lider i världen; som svälter ihjäl, blir våldtagna, föds i krig, blir mobbade, blir slagna, blir mördade och så vidare. Är de mindre värda på något sätt? Ska vi lägga allt krut på att stänga ner hela internet (det är väl lika bra, jag kan hitta på några siffror som visar på allt möjligt hemskt som försiggår på internet) eller ska vi fokusera på att skapa ett bättre samhälle och en bättre värld där vi gemensamt hjälps åt att ta hand om varandra istället för att hitta på nya orsaker att hata?

Det kommer alltid att finnas idioter, det är ett som är säkert. Men om man lär sig att tänka lite själv så behöver man inte bli en av dem. Jag har i alla fall alltid fått lära mig, både genom uppfostran och under många års studier, att ifrågasätta, tänka kritiskt och att det är viktigt med källor. För övrigt är statistik ett väldigt roligt ämne, det går att göra nästan vad som helst beroende på vad man har för syfte.

Första gången jag hörde talas om begreppet betingning var på psykologin på gymnasiet, i samband med klassikern Pavlovs hundar. Häromdagen kom jag att tänka på hur hårt betingade vi människor är gällande olika saker. Om jag säger PEDOFIL, vad tänker du då? Om jag säger INCEST, vad tänker du då? Om jag säger VÅLDTÄKT MOT BARN, vad tänker du då? Jag tror att väldigt många tänker på en snuskig gubbe som sitter hemma och runkar till övergreppsbilder eller t ex Anders Eklund när man säger pedofil. När jag säger incest tänker nog de flesta på en vidrig pappa som våldtar sin dotter. Våldtäkt mot barn förknippar nog de flesta med en vuxen man som våldtar en liten flicka eller en liten pojke.

Jag tror att de flesta pedofiler inte skiljer sig från mig själv alls utåt sätt, i hur vi hanterar barn.
Några närstående till mig lever i ett incestuöst förhållande, och det är helt lagligt.
När jag blev av med min oskuld kunde min pojkvän rent teoretiskt sett blivit dömd för våldtäkt mot barn.

>> Pedofil betyder inget annat än en vuxen person som kan bli kär i och känna attraktion till ett prepubertalt barn. Pedofili är alltså en pedofils läggning. Inget av detta är HANDLINGAR.

>> Incest betyder "blodsskam" och det innebär sexuella handlingar mellan två nära besläktade personer. Jag känner två kusiner som är gifta med varandra. Jag ser inget konstigt i det. Övergrepp och utnyttjande av både vuxna och minderåriga finns redan reglerat i våra lagar så jag fattar inte varför inte vuxna människor får göra som de vill. Jag skulle personligen inte vilja ha sex med min pappa och jag blir äcklad bara av tanken. MEN om vi hade velat så skulle det varit olagligt även om jag gott och väl är vuxen och inte är i beroendeställning till min far på något sätt. Varför? Jo bland annat för att det anses vara moraliskt förkastligt att ha sex med en nära släkting, även om båda vill. Dock med flertalet lagliga undantag, googla själva får ni se! Det är en väldigt konstig lag får jag ju säga.

>> Våldtäkt mot barn är en juridisk term som innebär att någon har haft samlag med ett barn under 15 år. Det spelar ingen roll om det har varit frivilligt eller inte. Jag var 14 och min pojkvän var 15 och båda ville. Jag tycker absolut att det finns fog att döma hårdare ifall någon våldtar ett barn, av flera olika anledningar. Men ordet våldtäkt är, och bör vara, väldigt förknippat med just VÅLD (av naturliga skäl) och då utgår man ju automatiskt från att ingen under 15 har sex frivilligt. Jag är ett levande bevis på att detta inte är sant och det finns många andra. Jag tycker inte att man ska missbruka ordet våldtäkt på detta sätt. Våldtäkt är något väldigt allvarligt och det bör alltid få ha innebörden av våld och övergrepp och inte ha något med ålder att göra.

Första gången jag läste det här inlägget på Alex blogg så tolkade jag orden "tur att jag inte hade henne i knät" som att det var tur, för annars hade Alex fått stånd. Hade någon annan som inte var pedofil, gärna en kvinna, skrivit samma inlägg så hade jag tolkat texten som att "det var tur att jag inte hade henne i knät för det är inte så mysigt att få kiss över hela sig". Tänk så betingad jag var här! Jag förutsatte att Alex var en snuskig man som jämt gick runt med halvfjonge. Det är väldigt fördomsfullt att tänka så och nog så vanligt.

Nå, retorik då?

Personligen har jag alltid irriterat mig på människor som försöker trycka ner sina åsikter i halsen på folk. Att till exempel som vegitarian gå runt och babbla om att andra människor äter lik får mig mest att vilja ta på mig en tröja med texten "meat is dinner" istället för att starta en diskussion med personen i fråga. Aktivister och andra som tar till våld och skadegörelse för att få fram sina åsikter går bort enligt mig. Sådant får bara människor att vända sig emot dem! Man kan inte tvinga folk att lyssna. Man måste lirka lite! Kan man inte tala för sig utan bara har ilska och aggression att komma med är man körd i det långa loppet. Varför tror ni att alla politiker har retoriker som skriver deras tal?!

Jag blir bara irriterad och äcklad av alla hysteriska människor som tycker att vi ska t ex "jaga alla peddos" (läste det på något forum någonstans) eller uppskruvade kommentarer på bloggar (som t ex de av K-Å här). Jag lyssnar inte på människor som hetsar upp sig och blir arga och lägger ord i munnen på folk, oavsett vad de har varit med om. Människor kommer alltid ha olika åsikter om saker och ting, inget snack om saken. Men man måste ju kunna diskutera på ett sansat sätt och använda lite logik. Jag respekterar inte någon som inte respekterar mig nog för att tagga ner och lägga fram sina åsikter på ett vettigt sätt.

Vad skulle ni där ute tycka bäst om; ifall jag förklarar lugnt och sansat varför jag verkligen tar avstånd från att "jaga alla peddos" för att jag inte tror att pedofiler automatiskt är förövare som drömmer om att förgripa sig på ett litet barn eller om jag skriver hetsiga inlägg om att DET ÄR VÄL FÖR FAN KLART ATT PEDOFILER INTE SKA JAGAS! ÄR NI INTE KLOKA?! DET FATTAR NI VÄL SJÄLVA ATT INTE ALLA PEDOFILER ÄR FÖRÖVARE? JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD! ÄR NI HELT DUMMA I HUVUDET?

Den här artikeln får mig verkligen att må dåligt. Ingen ska behöva lida som den här stackars flickan fick göra! Läs också om Nujood Ali som blev bortgift med en man tre gånger så gammal som hon själv, som våldtog henne och slog henne tills hon lyckades skilja sig från honom. Jag kan bara inte förstå hur de här männen som gifter sig med små flickor kan se på dessa barn som fruar. De verkar tro att barnen är vuxna kvinnor fast i någon slags rent dockformat. Det är vidrigt.

Jag är supertrött och har inget med att komma med för tillfället.

Räck upp handen alla här som har funderat på var gränsen går mellan att vara ett oskyldigt barn som måste skyddas till varje pris och en ung människa som inser att h*n är pedofil och därmed automatiskt en "ful gubbe" eller en brottsling eller någon som per automatik borde skjutas? Finns den gränsen utmålad någonstans i tiden, likt en landsvägs mittlinje, fast i rött? Jag sitter här och tänker på mina syskonbarn som i dagsläget ännu inte fyllt två någon av dem. Jag tänker på hur mycket jag avgudar dem och samtidigt försöker jag föreställa mig deras ansiktsuttryck ifall de skulle försöka berätta något svårt för mig eller någon annan närstående och vi avvisar dem. Eller hur det skulle kännas i dem när de börjar närma sig puberteten och de inser att de tänder på något annat än "alla andra", och de inte har någon att prata med.. Det gör ont att tänka på det. De, och alla andra barn och vuxna, behöver någon som älskar dem precis som de är och stöttar dem när det är svårt.

Det kommer troligtvis alltid finnas människor som begår brott av olika anledningar. Jag har inte någon slags nollvision. Däremot tror jag verkligen inte att de flesta som begår brott (framför allt vålds- och övergreppsbrott) är stabila, normala och lyckliga människor. Något har gått snett. Oavsett om de är den drivande kraften eller den som inte kan stå emot grupptryck eller vad det nu kan vara. Tänk på de två 16-åringarna som har dömts för mord och anstiftan till mord på Therese Johansson Rojo! Jag säger inte att deras föräldrar har gjort något fel, men det är ju högst troligt att det fanns något inom de båda som de inte kunde berätta för någon annan. Vi måste arbeta för ett öppnare samhälle. Har ni där ute någon aning om hur många människor det finns som skäms för saker de inte kan hjälpa?! Till och med så vanliga saker som en depression eller liknande.

Allvarligt talat. Nu kör vi en liten lektion i ordkunskap här:

empati´, inlevelseförmåga, förmåga till inlevelse eller medkänsla; kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov.

Sug på den du!

Under en mailkonversation med en nyfunnen vän började jag fundera på kärlek och attraktion. Vad är skillnaden egentligen är mellan de känslor man har för någon man "är kär i" och det man känner för t ex en vän, en familjemedlem, ett husdjur, ett barn man känner och så vidare. Ja, men det är enkelt att svara på! säger kanske du som läser nu. Det är den sexuella attraktionen som skiljer känslorna åt.

Men är det verkligen så enkelt? Eller är det precis så enkelt? Jag ska förklara vad jag menar.

1) Är det verkligen så enkelt?

Om man väljer detta svar innebär det egentligen att man anser att kärlek och attraktion sitter ihop med varandra. Det behöver inte vara så alltid så klart, men för enkelhetens skull utgår vi i denna diskussion från att attraktion inte förekommer förekommer "löst". (Det hade väl varit förfärligt lösaktigt om man kunde tända på någon utan att vara kär dessutom?! Hehe.) Om kärlek och attraktion är så ihoptrasslade och integrerade med varandra, vad är då vänskap? Är det en känsla helt skiljd från kärlek? Och vad ÄR då vänskap? Det är när man tycker om någon, man kan till och med älska någon, man är rädd om den personen, man respekterar den personen, man vill personen allt gott i livet och så vidare och så vidare. Eller? Men vad är då kärlek? Samma sak fast med en sexuell lust också? Är man kåt jämt då? Vill man alltid i varje sekund och minut ha sex med den man är kär i? Känner man bara vänskap när man inte är kåt då?

Vi går över på alternativ två tror jag.

2) Det är precis så enkelt.

Jag tycker inte att kärlek och attraktion sitter ihop. Jag tycker att kärlek och riktig nära vänskap är samma sak egentligen! Det som skiljer förhållandet åt är attraktionen som man känner för vissa personer. Man kan även känna attraktion utan att vara kär i personen i fråga. Det fantastiska i att ha sex med någon man älskar är ju inte egentligen att man älskar personen i fråga. Det är att man både älskar personen och är attraherad av den!

Jämför två situationer i livet: Du får en ny vän som du verkligen klickar med och ni umgås intensivt. Du träffar en ny partner som du blir ihop med och ni är jättekära. Vilka skillnader finns det? Personligen tycker jag att den enda skillnaden är att jag känner mer attraktion i den sistnämnda situationen, annars är de väldigt lika. Man tänker mycket på den andra personen, blir glad när han/hon hör av sig, man vill träffas hela tiden, man pratar om den personen med andra och så vidare. Är det bara jag som känner så? Det är som en förälskelse! Jag har även många gånger känt tillfälliga "attraktionspirr" inför en ny nära vän, när man till exempel kramas hejdå. Betyder det att jag vill ha sex med min nya vän? Nej, det gör det inte. Märker min nya vän att jag kände detta lilla pirr? Nä, troligtvis inte.

Är det inte kärlek vi känner inför våra vänner, vår familj och andra som står oss nära? Vi kan säga att vi älskar våra vänner, men det är vänskap och inte kärlek vi känner för dem. Det går inte ihop i mina ögon. Kärlek är väl kärlek? Jag har en vän som jag har känt i mer än halva mitt liv (vi är lika gamla). Jag tycker att hon är en helt fantastisk människa och jag älskar henne. Det jag känner för henne är utan tvekan kärlek. Hon får mig alltid att må bra, jag kan lita på henne till hundra procent, hon är ärlig och rak, hon är.. Ja, det finns hur mycket som helst jag skulle kunna rabbla upp. Men är jag tänd på henne? Svar nej. Kan jag ärligt säga att hennes närhet aldrig någonsin har orsakat ett "pirr" hos mig? Svar nej.

Jag vill veta om ni där ute ärligt kan säga att ni aldrig någonsin har känt ett fysiskt pirr (nu pratar jag alltså om sekunder) när ni t ex har kramat någon som ni inte är tända på? Aldrigt någonsin? Tänder inte vi människor främst på närhet? "Tänder" är kanske fel ord, men är det inte närheten som egentligen triggar i gång oss och får oss att känna oss levande? Skulle det vara så jäkla svårt att inte få ha sex om man visste att man inte kunde, någonsin? Jag tror inte det.

Vad är min poäng då? Jag kanske ska komma fram till den innan jag snurrar iväg alltför långt in i mitt eget huvud där ni inte har en chans att hänga med i tankarna fram och tillbaka.

Kärlek är kärlek och kärlek är aldrig fult.
Attraktion är något annat.
Varken kärlek eller attraktion kan man hjälpa eller styra.
Kärlek och attraktion får inte människor att begå brott. Då är det något annat som har tagit överhanden.
Vem tror vi att vi är om vi ska sätta oss till doms över andra människors kärlek?

Åh gode gud, tänk om de som försöker komma med i Idol representerade ett genomsnitt Sveriges befolkning! Det hade varit illa..

Fan vad trött jag blir. Jag tycker det är bra att skrämmas lite när man talar om HIV-smitta. Jag tror att många ungdomar (och även andra så klart) är alldeles för slappa när det gäller att skydda sig när man har sex. Många tjejer äter p-piller och skyddar sig mot oönskade graviditeter men inte mot könssjukdomar.

Reklamen med Adolf Hitler har upprört Lars Lindberg som är informatör vid Riksförbundet för hivpositiva. Han tycker att den är "oerhört kränkande" enligt artikeln. Varför då? undrar jag. Det är ju sjukdomen som är en massmördare, inte personer som är smittade! Om man nu kan få upp människors ögon så att de börjar skydda sig är väl det viktigare än ifall någon enstaka HIV-smittad känner sig kränkt? Hade jag varit HIV-smittad hade jag tyckt att det var bra ifall fler skyddade sig. Även om man kan leva ett långt liv med bromsmediciner och så vidare så vill man väl inte ha HIV/AIDS? Jag menar, även om t ex vissa sorters cancer har goda prognoser till att man kan bli botad så är det väl ingen som önskar sig/är likgiltig till att få cancer? Och cancer smittar inte heller vilket HIV kan göra. Återigen blir jag irriterad för att folk hetsar upp sig över tramsiga saker (vilket jag kanske själv gör nu visserligen, men jag är åtminstone irriterad på fenomenet i stort).

Och sedan ska man då läsa om hur Andreas Lundstedt blir "hånad" för sin HIV. Hånad, my ass! Det framkommer inte att Andreas ens skulle bry sig och det var ett skämt. Och det ÄR självklart ett högre risktagande att ha oskyddad sex med en person som har HIV än någon som inte har det, eller som är otestad. Naturligtvis kan en otestad person ha HIV, men om man har lite koll på statistik så fattar man vad jag menar.

Varför läser jag Aftonbladet om det nu irriterar mig så mycket? Jo, därför att många andra gör det och hetsas upp av dess (usla) retorik. Då måste jag kommentera.

Kan inte Aftonbladet göra en egen reklambild och slå två flugor i en smäll på något sätt? T ex ta en bild på Marc Dutroux som är en seriemördare och troligtvis pedofil/heterosexuell man och skrämma upp folk för både HIV och fula gubbar? HIV är förresten mycket mer en seriemördare än en massmördare om man nu ska använda de termerna. Men tänk vad bra det skulle vara för Aftonbladet att göra så! Det skulle bli otroligt mycket uttalanden om människor som känner sig kränkta = fler rubriker/diskussioner, samtidigt som man skulle kränka en hel del pedofiler som inte vill bli ihopbuntade med vidriga förövare i stil med Marc Dutroux. En extra bra target är ju ungdomar som precis har börjat inse att de är pedofiler. Man bidrar alltså till pedofilhetsen i samhället samt utanförskapet hos alla pedofiler ibland oss. Detta leder troligtvis till fler hatbrott och och övergrepp och i längden kan Aftonbladet smälla upp fler snaskiga rubriker! Win-win, eller?

Jag önskar att fler människor började tänka logiskt så väl som kritiskt!

Då jag ska till doktorn vid halv nio är jag hemma lite längre nu på morgonen. Jag sitter och tittar på God morgon Sverige och har precis sett Christer Fuglesang live från rymden. Det var faktiskt rätt häftigt. De släppte ut Ahlgrens bilar och fångade i tyngdlösheten. Samtidigt som jag tittade kunde jag inte låta bli att tänka att det är rätt fantastiskt att vi kan åka till rymden och sända live därifrån samtidigt som vi inte klarar av att ta hand om de människor som faktiskt finns på jorden. Barn svälter, det är krig och våld i många delar av världen och bara här hemma i lilla duktiga Sverige finns det mycket hat och ilska.

Efter inslaget med Christer Fuglesang live från rymden var det Rapport. Den första nyheten var att unga dricker för mycket och många är i farozonen och dricker så mycket att de riskerar att bli beroende. En av anledningarna som angavs var att det finns fler ställen som serverar alkohol. Vår alkoholkultur håller på att bli större och större tycker jag. Det är väldigt mycket i umgänget mellan människor under 30 som handlar om alkohol. Jag tycker att det är hemskt egentligen, fast jag själv är en del av detta. Dock har jag insett mer och mer att alkohol bara får mig att må dåligt. I lagom mängd och inte så ofta är det roligt att dricka några öl eller ett par glas vin. Men jag är övertygad om att allt för många i min ålder och yngre dricker för att de mår dåligt. Det verkar vara så otroligt många som mår dåligt nuförtiden. Vad ska vi göra åt detta? Och vad beror det på? Hur många är t ex pedofiler som inte har någon att prata med? Hur många är deprimerade utan att veta tillräckligt mycket om depression för att förstå att det är det som är felet?

Nästa inslag handlade om att kyrkan har sagt ja till homoäktenskap. Det är ju bra. Fast jag tycker egentligen att det är knäppt att kyrkan överhuvudtaget har makten att säga ja eller nej. Kyrkan borde inte ha rätten kvar att utöva en ritual som har juridisk makt. Sverige har ingen statsreligion längre och därför borde inte kyrkan få ha kvar sin rätt att lagligen viga människor. Vi borde göra som bland annat Frankrike och Tyskland har gjort, det vill säga att göra endast borgerliga vigslar lagligen gällande och sedan får de som vill ha en religiös vigselritual efteråt.

Visst är det "fantastiskt" att vi människor är så avancerade inom vissa områden och så hopplöst efter inom andra? Vi kan åka upp i RYMDEN samtidigt som det fortfarande (eller åtminstone fram till nu, i Sverige) är en debatt ifall människor som älskar varandra ska få gifta sig i kyrkan eller inte. Vi pratar om kärlek nu! Hallå! Hur kan det ens vara något att debattera? Ytterligare en anledning att kyrkan inte borde ha juridisk makt. Det är ju för fasiken helt medeltida att låta kyrkan avgöra sådant. Sedan är det väl också fantastiskt att stora delar av svenska folket har tagit på sig rollen att döma våra medmänniskor efter en väldigt grov tumstock, t ex att Anders Englund är ett bra exempel på en vanlig pedofil eller varför inte att alla invandrare är kriminella?! Det ÄR många invandrare som begår brott men jag tycker att det är mer relevant att diskutera VARFÖR det är så. Vad är VÅR del i det hela när det gäller integration i samhället och så vidare? Sedan ska man ju inte glömma att det är väldigt många etniska svenskar som begår brott också. Vad är vår "ursäkt" i så fall?

God morgon!

När jag läser den här artikeln tänker jag bara MAKT. Jag tänker inte alls på sexuell läggning. Jag kanske har fel, men jag tror inte ens förövaren behöver vara homosexuell. Han ville bara tvinga och förnedra. Han var ute efter att uppnå något som är tvärtemot kärlek.

Jag älskar min kille och jag vill att han ska vara lycklig och glad, bli mentalt stimulerad och få den fysiska kontakt han behöver (på de sätt som han som individ behöver). Därför beter jag mig på ett sätt som får honom att känna de här sakerna. Vår kontakt bygger på att vi är lyhörda mot varandra och att vi uppriktigt bryr oss om varandra.

Så varför skulle en pedofil vilja skada ett barn? Varför måste alla ta för givet att de sexuella känslorna (penetration etc, alltså så som vuxna har sex med varandra) är så fruktansvärt viktiga för just pedofiler? Jag går inte runt och är superkåt jämt. Och skulle min kille inte kunna eller vilja ha sex med mig så skulle jag inte tvinga mig på honom för jag BRYR MIG OM honom.

Jag är trött idag = kort inlägg. Men jag är inte för trött för att säga att jag är trött på våld och hat.

Jag har varit iväg med jobbet de två senaste dagarna. Nu är jag hemma igen men jag är TRÖTT och orkar inte skriva något vettigt. Har några mail jag borde svara på men jag får ta det i morgon, annars blir det nog inget vettigt svar alls.

God natt!