Varför tar alla för givet att jag inte bryr mig om barn för att jag försöker förstå pedofili och pushar för att alla människor ska behandlas lika i samhället? Tror ni där ute verkligen att en människa som totalt skiter i barn överhuvudtaget skulle ens hamna i denna debatt överhuvudtaget?

Anledningen att jag ens hamnade i denna debatt var för att jag ville veta hur en människa kan begå övergrepp på barn. Jag har länge tänkt att det måste finnas pedofiler som inser att de är pedofiler och att det är fel att begå övergrepp på barn. Det har känts ganska självklart att det måste vara oerhört svårt för en sådan människa att söka stöd och hjälp, med tanke på hur hatade pedofiler är. Vem ska man vända sig till?

Jag anser alltså fullt och fast att ALLA människor tjänar på att pedofiler blir accepterade i samhället. En pedofil som känner sig trygg och harmonisk och inte behöver vara rädd om livet eller känna sig hatad är miljoner gånger mindre farlig än en pedofil som känner att han/hon inte har något att förlora för att han/hon redan känner sig som den lägsta formen av liv på jorden.

Sedan måste jag återigen säga att alla som pratar om att skydda "barnen" borde ta och inse att många (de flesta?) pedofiler inser att de är pedofiler när de fortfarande är unga. Jag har ingen lust att separera människor och deras eventuella lidande i olika åldergrupper eller dylikt. Det är helt befängt i mina ögon. Jag tror även att vi lättare kan upptäcka förövare eller människor som är på väg att bli förövare med hjälp av stabila pedofilers hjälp.

Folk verkar ju inte ens kunna hålla en sansad ton när man pratar om dessa svårigheter. Man kan inte diskutera känslors vara eller inte vara! Det fungerar inte. Vi har inte straff för känslor. Punkt slut. Pedofiler kommer alltid att finnas. Punkt slut. Vi måste lära oss att hantera detta faktum istället för att skrika och gapa. Punkt slut.