Nu hade jag kommit så långt att jag kunde acceptera att det faktiskt var så att inte alla pedofiler satt och planerade övergrepp på barn. Det är en sak att tänka det men det är en annan sak att faktiskt tro på det, på riktigt. Tänk om de pedofiler jag har pratat med bara försöker luras för att de har en egen agenda (dvs begå övergrepp på barn)? Jag fick backtracka lite och tänka på att jag inte tror att människor föds "onda" (onda i brist på bättre ord, men jag tror ni förstår vad jag menar) och då KAN helt enkelt inte alla som föds till pedofiler vara onda eller bli onda heller. Sedan hade jag Ninni till hjälp också. Då Ninni inte är pedofil och alltså inte rimligtvis hade en "dold agenda" hjälpte hon mig genom att berätta hur hon hade känt och tänkt när hon först kom in i pedofildebatten.

Nästa grej var att försöka förstå vad pedofilerna menade med olika saker. Den första term jag stötte på som jag verkligen kände att jag behövde förstå omedelbart var "peddosex". Om de nu var "snälla" pedofiler, vad fan betydde då peddoSEX? Sex är ju sex liksom! Det handlar ju om slicka, suga, penetrera, förutom kel, smek och kyssar, kanske lite smisk, och vad man nu annars hittar på.

Glöm det. Man kan inte tänka så när det gäller pedofiler för det gör de inte ens själva. I fantasin kanske, men inte på riktigt. De pedofiler som har blivit trygga och stabila pedofiler inser att barn inte besvarar deras känslor på samma sätt och inser precis som alla "vi andra" att man inte ska ha sex med barn. Vad gör pedofilerna då? Kollar de på barnporr dagarna i ända eller? Hur kan man vilja titta på barn som blir våldtagna?!

Det vill inte de flesta pedofiler skulle jag tro. Ingen "normalt" funtad människa vill se autentiska övergreppsbilder, punkt slut. Pedofiler har inte mindre empati än en "vanlig" människa. Det är här jag inte förstår riktigt hur en del människor tänker. De utgår verkligen från att en pedofil skulle njuta av att se ett litet barn bli våldtagen. Hur kan man tro att majoriteten av en grupp skulle vilja se det?! Det är dags att inse att pedofiler inte är snuskiga gubbar som sitter och runkar hemma i en smutsig wife-beater. Vissa är kanske, men det finns icke-pedofiler matchar samma beskrivning. Det är inte så att barn föds med olika klossar i lådan, en för läggning, en för personlighet, en för ditten och en för datten och att klossen "empati" och "omsorg om barn" automatiskt har försvunnit ifall klossen "läggning" har stämpeln "pedofil" på sig. Vi är alla olika individer och en del människor begår vidriga handlingar, men det är inte läggningen som avgör i första hand. Det är något annat som har gått fel. En glad, harmonisk, trygg människa går inte plötsligt ut och begår övergrepp. Jag kan bara inte tro det. Det låter helt vansinnigt i mina öron!

Men vad ÄR då peddosex? Det är samma sak som du och jag gör med barn! Det är våra känslor och tankar som skiljer sig åt ibland. Läs mer här hos Alex, det är bättre. Läs och begrunda och sluta tänka SEX i den vanliga bemärkelsen. Föreställ dig att du verkligen inte får ha sex av någon anledning! För att sno Ninnis exempel: Säg att du får en väldigt aggressiv ny form av HIV som smittar extremt lätt, till och med av kyssar. Du kan aldrig mer ha sex utan att skada din partner. Vad gör du då? Våldtar du någon till slut? Nä, troligtvis inte. Du får helt enkelt hitta ofarliga sätt att leva ut din sexualitet. Hur då? Jo genom vanligt umgänge, närhet och så vidare. Hade du mått bättre och enklare lärt dig hantera denna situation ifall alla du känner hade vänt dig ryggen och börjat hata dig? Nä, troligtvis inte. Och i detta exempel är inte ens anledningen till att du aldrig mer kan ha sex något medfött.

Föreställ dig att du är tonåring igen. Hormonerna rasar, man vet inte riktigt vem man är eller vem man kommer att bli. Man känner sig ful ena dagen och snygg andra dagen. Man oroar sig för att inte platsa bland vännerna och om något pinsamt händer tror man att man ska dö och att folk aldrig kommer att glömma. Det är jobbigt att vara i den åldern! Föreställ dig sedan att du förutom det vanliga tonårslidandet börjar känna en smygande misstanke om att du inte är som alla andra. När dina jämnåriga snackar om snyggingen i parallellklassen så spelar du med, men egentligen kan du inte förstå för ditt liv vad det är som gör denna "snygging" så attraktiv för dina vänner. Då du inte kan relatera till dina vänner blir du förvirrad och känner dig utanför och ensam fast du har många vänner. Och du skulle aldrig någonsin våga berätta för någon att du egentligen tycker att det är din ena väns lillebror/lillasyster som är en snygging! Du har funderat lite vagt på att prata med någon av dina föräldrar om det, men sedan du hörde dem diskutera om en vidrig pedofil som hade våldtagit ett barn och att alla peddon borde skjutas så har du övergett den idén. Du vill ju inte bli hatad av din familj.. Du får helt enkelt bita ihop och låtsas som det regnar.

Hur känns det? Känns det bra och lätt att leva?

Nä, jag tänkte väl det.