Räck upp handen alla här som har funderat på var gränsen går mellan att vara ett oskyldigt barn som måste skyddas till varje pris och en ung människa som inser att h*n är pedofil och därmed automatiskt en "ful gubbe" eller en brottsling eller någon som per automatik borde skjutas? Finns den gränsen utmålad någonstans i tiden, likt en landsvägs mittlinje, fast i rött? Jag sitter här och tänker på mina syskonbarn som i dagsläget ännu inte fyllt två någon av dem. Jag tänker på hur mycket jag avgudar dem och samtidigt försöker jag föreställa mig deras ansiktsuttryck ifall de skulle försöka berätta något svårt för mig eller någon annan närstående och vi avvisar dem. Eller hur det skulle kännas i dem när de börjar närma sig puberteten och de inser att de tänder på något annat än "alla andra", och de inte har någon att prata med.. Det gör ont att tänka på det. De, och alla andra barn och vuxna, behöver någon som älskar dem precis som de är och stöttar dem när det är svårt.

Det kommer troligtvis alltid finnas människor som begår brott av olika anledningar. Jag har inte någon slags nollvision. Däremot tror jag verkligen inte att de flesta som begår brott (framför allt vålds- och övergreppsbrott) är stabila, normala och lyckliga människor. Något har gått snett. Oavsett om de är den drivande kraften eller den som inte kan stå emot grupptryck eller vad det nu kan vara. Tänk på de två 16-åringarna som har dömts för mord och anstiftan till mord på Therese Johansson Rojo! Jag säger inte att deras föräldrar har gjort något fel, men det är ju högst troligt att det fanns något inom de båda som de inte kunde berätta för någon annan. Vi måste arbeta för ett öppnare samhälle. Har ni där ute någon aning om hur många människor det finns som skäms för saker de inte kan hjälpa?! Till och med så vanliga saker som en depression eller liknande.

Allvarligt talat. Nu kör vi en liten lektion i ordkunskap här:

empati´, inlevelseförmåga, förmåga till inlevelse eller medkänsla; kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov.

Sug på den du!