Det har varit en del snack om barnpornografi på sistone, i och med det nya lagförslaget. Jag har funderat en del på var jag står i frågan och jag är mycket kluven. När ni läser detta, kom ihåg att detta är resonemang och åsikter som jag har försökt reda ut och vill dela med mig av. Det är en riktigt svår fråga när man tänker på hela spektrat och innebörden av barnpornografi. Kom gärna med vettiga kommentarer men inga påhopp om att jag inte bryr mig om barnen osv.

Jag har delat upp frågan lite och börjar med ett "fall".

Fall 1

Föreställ er en film eller en bild där en barn under 15 år blir utsatt för något som skulle kunna leda till åtal enligt Avdelning 2 av Brottsbalken, kapitel 6. Detta måste polis/jurister/m.fl. vara kompetenta nog att avgöra, annars skulle ingenting angående barnpornografi vara lönt att diskutera alls.

Föreställ er sedan den eller de personer som har utsatt barnet i fråga för detta något som skulle kunna leda till åtal. Det har funnits en av följande tre omständigheter:

1. De har haft för avsikt att sälja filmen/bilden
2. De har haft för avsikt att dela med sig bilden/filmen gratis
3. De ville dokumentera händelsen för "eget bruk" och aldrig någonsin visa den för någon annan

Föreställ er en person som sitter hemma och tittar på denna film/bild och har betalat för den.

Föreställ er en person som sitter hemma och tittar på denna film/bild utan att ha betalat för den.

Föreställ er en person som får tag på denna film/bild och sprider den mot betalning.

Föreställ er en person som får tag på denna film/bild och sprider den utan betalning.


Jag tänker så här:

Begår man ett brott så ska man straffas för det. Oavsett om man dokumenterar övergreppet eller inte, men jag tycker att man visar en extra hänsynslöshet mot den utsatte om man dokumenterar brottet och då bör straffet blir högre. Hänsynslösheten är högst i nr 1 för här vill man tjäna pengar på övergreppet samtidigt som man visar upp den utsattes lidande. Nästan lika hög hänsynslöshet i nr 2 för här har man för avsikt att visa upp den utsattes lidande. Känslomässigt tycker jag att nr 3 också innebär en ökad grad av hänsynslöshet men jag vet inte riktigt. Det finns ju ändå en risk att någon annan får tag i bilden/filmen, men samtidigt tar ju andra brott hänsyn till vad förövaren hade för uppsåt. Jag vet inte vad som gäller vid andra brott, t ex misshandel?

Detta är naturligtvis det grundläggande problemet. Ett brott begås.

--

Personen som innehar/tittar på bilden och har betalat för den har gynnat förövarna och ökat det som jag anser vara efterfrågan. Detta borde enligt mig inte vara lagligt. Man betalar ju inte för att se om det är något som man bör anmäla. Då skickar man en länk till polisen istället.. Man betalar för att man vet vad man ska få se, dvs ett brott.

Har man betalat för medlemsskap i någon slags "klubb" genom att själv producera en ny bild där ett brott begås så har man ju själv begått ett brott och dessutom varit extra hänsynslös genom att genomföra en slags kombination mellan punkt 1 och 2 ovan. Allt som jag skriver här borde gälla alla brott! Man har varit med och på något sätt bidragit till att ett brott har begåtts.

Här finns också ett problem så klart. Någon tjänar på andras utsatthet. Det är alltid fel.

--

Personen som innehar/tittar på bilden och inte har betalat för den.. Det är nu det börjar bli knepigt tycker jag. Han har inte själv begått brottet mot barnet. Han har inte heller bidragit till någon direkt mätbar efterfrågan. Sitter man däremot och uppmanar någon annan att begå ett övergrepp och filma/fota det för att man vill se bilden så begår man också ett brott, stämpling till xxx. Se §15 under kapitel 6 i länken ovan till Brottsbalken. Stämpling måste vara rätt svårt att bevisa men har det skett över internet så borde man ju kunna gräva fram både det ena och det andra i fråga om konversationer etc.

Stämpling är ett brott och alltså ett problem.

Om man bara innehar/tittar på bilderna utan att göra någonting annat än för personligt bruk, vad ska hända då? Jag vet inte. Moraliskt och känslomässigt tycker jag att det är fel för det känns obehagligt i mig att föreställa mig detta, men samtidigt tycker jag inte att känslor kan få styra lagen. Det är ju lika obehagligt, om inte värre, att föreställa sig att någon har en mängd bilder på mordoffer etc. Vad hette nu den där sajten..? "Gore" någonting. Det var någon sida med en massa, i mina ögon, äckliga bilder som inte hade med sex att göra. Helt lagligt! Goregallery var det kanske? Skitsamma. Hur som helst.

Diskuteras vidare.

--

Får man tag i en bild på brottet mot barnet ifråga och sprider den mot betalning så tjänar man på att någon annan har begått ett brott och man tjänar på den utsattes lidande. Ska vara olagligt, inget snack.

Ett problem.

--

Får man tag i en bild på brottet mot barnet ifråga och sprider den utan betalning.. Ja här kommer ju känslorna upp igen, känslorna som inte kan få styra lagen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker här, ärligt talat. Det finns en massa aspekter. Jag måste fundera mycket mer på detta. Dock kan ju bilden/filmen hjälpa till att sätta dit förövaren men det händer ju inte om ingen ser bilden/filmen. Att förövaren förblir ostraffad borde öka offrets lidande mer än att många ser bilden/filmen. Det är en svår fråga tycker jag.

Diskuteras vidare.


Som jag ser det så är det största problemet själva brottet och sedan de som eventuellt tjänar pengar på det eller bidrar till att någon tjänar pengar på det.

De aspekter som inte är det "egentliga" problemet (alltså de som kan diskuteras vidare), som rubriken syftar på, är de aspekter som handlar om känslor, moral, skam, andras sexualitet, rädsla, äckel osv. Nu handlar det alltså om bilder på begångna brott, bilder som redan är ute på nätet på ett eller annat sätt. För det första tror jag att det är omöjligt att få bort en bild som någon gång har spridits på internet. Hur skulle det gå till i realiteten? Hur ska man någonsin kunna veta vart den har tagit vägen, och till vem? Så bilden/filmen finns där. Det är för jävligt, men så är det. Kan allmänheten då få ut någon "nytta" av detta faktum? Ta ett djupt andetag och fundera lite, ur olika synvinklar. Fundera på offer, förövare och den som tittar. Det är verkligen inte svart eller vitt.

Sen hela frågan med innehav/titta tycker jag känns knäpp. Det är inte där problemet ligger tycker jag.

Jag håller nog här för idag. Det kommer mera..

Jag har nog behövt en liten "paus" från debatten om sex/moral/pedofili/bla bla bla. Det är ganska överväldigande emellanåt och jag vet knappt vilket ben jag ska stå på! Samtidigt kan jag inte avstå för det är en väldigt viktig och intressant debatt. Det svåra är att det finns så många krafter i den som drar åt olika håll och över internet är det svårt att läsa av människor. Mitt första inlägg i debatten skedde hos Ninni, i det här inlägget (långt ner). Då hade jag redan hittat Alex blogg genom att googla lite försiktigt. Bara det googlandet (tror det var på något i stil med pedofil + dagis) gjorde mig livrädd, kändes nästan som att polisen skulle banka på dörren när som helst.

Alltså vågade jag inte kommentera på Alex blogg och jag läste bara lite grann. När jag sedan hittade Ninnis blogg vågade jag ge luft åt något jag hade funderat på ganska länge. Det var lättare att "börja" hos Ninni då hon är som jag, det vill säga en heterosexuell kvinna. Hon hade väl inga "dolda motiv", antog jag. Nåja. Allt det här har jag redan skrivit om. Det jag vill komma fram till är något helt annat.

Det är så himla svårt ibland! Jag passar inte riktigt in i något speciellt fack i den här debatten. Jag är inte så noggrann med bra koll på fakta och källor som Oscar Swartz. Jag reagerar på konstiga fakta men jag kan inte på samma sätt krossa vartenda dåligt argument som han kan. Jag är inte heller en pedofil med ett väldigt sakligt sätt som inte låter känslorna bära iväg med honom. Jag blir ofta beskriven som lugn och stabil men tro mig, det finns ett jävla temperament under ytan. Jag är inte heller en överlevare som t ex Marina eller Kjell-Åke Bjurkvist. No comments, orkar inte länka K-Å, ni hittar honom om ni är intresserade. Deras perspektiv med att "skydda barnen" till varje pris funkar inte för mig. Jag är inte heller mamma, så mina åsikter räknas naturligtvis inte. Man kan ju undra varför killar sällan blir tillfrågade om de är pappor? Nä visst, alla män som är "pro-peddo" ÄR ju pedofiler. Så klart!

Vem är jag då i denna debatt? Är jag egentligen en snuskgubbe som låtsas vara en tjej som heter "Emma"? Är det därför jag inte vill skydda barnen? Nä och nä. Det är ganska kul/patetiskt när man kommer så långt i en diskussion att ens motparter börjar diskutera sinsemellan om "Emma" och att "hon" troligtvis inte är en Emma. Suck. Det känns ju väldigt relevant när alla andra i diskussionen är ganska anonyma också. Det påminner mig om när jag som trettonåring ringde upp min bästa väns pappa, som var otroligt elak mot henne, och skällde ut honom och bad honom förklara vad han sysslade med. Det slutade med att han la på luren för att han inte klarade av att svara på mina frågor och argument.

Jag älskar barn över allt annat. Jag kan inte förstå hur människor kan utgå ifrån att jag inte bryr mig om barn för att jag ifrågasätter rapporter, uthängningar, rubriker i kvällstidningar med mera? Det är helt knäppt ur min synvinkel. Varför är ett krav på korrekt information, benämningar, och så vidare plötsligt synonymt med att inte bry sig om barn?

Realist. Det är ett bra ord för att beskriva mig. Jag tror ärligt talat inte att man kan komma åt all barnpornografi som sprids på internet. Nu pratar jag inte om påklädda bilder på barnmodeller. Det kan diskuteras i all oändlighet ifall dessa barn lider eller inte men jag tycker faktiskt inte att det är intressant. För att vara riktigt krass så finns det barn som i så fall lider mer och kraften bör läggas på att hjälpa dem i första hand, t ex barnarbetare, barnsoldater etc. Och de som blir utsatta för sexuella övergrepp. Nu börjar någon skrika "efterfrågan och tillgång". Visst, utan efterfrågan på övergreppsbilder skulle det inte produceras nya. Eller...? Är det verkligen så? De kanske inte skulle spridas på internet om det inte fanns någon efterfrågan men jag kan bara inte tro att det begås fler övergrepp för att någon vill ha bilder på det. Jag är rätt övertygad om att dessa individer skulle begått sina vidriga handlingar ändå och hittat på någon annan ursäkt.

Det var inte heller detta jag ville säga egentligen. Jag är nog trött.. Jag satt bara här och funderade på hur svårt det är att diskutera sådana här frågor. Det här med moralpanik är inte ett påhitt. Jag har blivit utsatt för väldigt många påhopp på grund av min sexualitet och då är jag ändå en "vanlig", "normal" heterotjej. Att vara liberal är ganska skamligt. Sedan har jag dessutom min personliga skam då jag själv har blivit utsatt för övergrepp när jag precis hade blivit tonåring. Jag har aldrig berättat för någon exakt vad som hände för jag skäms. Så kom fan inte och säg att jag inte bryr mig om barnen.

Det är väl ingen som har undgått fenomenet med modebloggar? För er som inte läser dem kan jag berätta att det titt som tätt händer att bloggaren ifråga lottar ut saker på bloggen. För att vinna kan det vara så enkelt som att man lyckas bli kommentar nr X. Hur ofta står det artiklar om detta i tidningar? Aldrig, det är ointressant.

MEN! När man lottar ut något lite häftigare än ett nagellack eller en klänning eller vad det nu kan vara, då jävlar tar det hus i helsike.

Svensk dejtingsajt lottar ur oralsex!

För det första: Det är inte sajten som lottar ut oralsex utan en person med profil på sajten.
För det andra: Vem bryr sig? Jag skiter fullständigt i om denna kvinna vill suga av den lyckliga kille som blir nr 10 000.

Helt ärligt.. Varför måste det bli sånt uppbåd när det handlar om sex? Utan sex hade jag inte kunnat sitta här och skriva detta inlägg och du där ute hade inte kunnat läsa inlägget. Det är inte storken som kommer med ungarna. Fan, vi har sex för att kunna överleva i grund och botten. Precis som att vi måste äta för att överleva. Men inte lagar vi enbart tråkig mat för det, så varför måste vi vara så torra (ursäkta ordvitsen haha) när det gäller sex?

Jag ska nog gå hem och sätta på mig mina trosor med texten "Shut up and lick it" och lägga mig i sängen och vänta på min sambo. Fast idag ska jag nog spica upp det och ta på mig dem bakochfram. Vad säger ni om det, moralkärringar?

Trevlig helg!

Jag har varit ganska upptagen på sistone och har inte haft tid för min blogg. Dock har jag haft tid att fundera. Det gör jag ju jämt! Av olika anledningar har jag funderat mycket på barnuppfostran på sistone så mitt nästa inlägg kommer nog att handla om det. Kommer förhoppningsvis i morgon. Stay tuned!

Updaterat! Direkt länk till den statistik hos BRÅ jag har läst (pdf) under "Statistik/Vi vill bara skydda barnen" nedan.

Grundläggande för att läsa detta inlägg

Pedofiler är inte lika med förövare. Det är skillnad på att vara pedofil och på att begå ett sexuellt övergrepp på ett barn. Övergrepp är handlingar. Det är alltså inte olagligt att vara pedofil. Dessutom är inte alla som begår sexuella övergrepp på barn pedofiler.

Läggning vs. störning? Det här kan man prata hur mycket som helst om och forskningen säger olika saker. Dock är väl de flesta överens om att det inte är något man kan välja eller välja bort att vara pedofil.

Dessa två inledande meningar är inte strikt relevanta för inlägget, men jag orkar inte med några kommentarer vars enda innehåll är att peddos är störda individer som förtjänar att lida och så vidare.

 

Statistik/Vi vill bara skydda barnen

Enligt Brottsförebyggande rådets statistik (som du hittar här) är kategorin sexualbrott en av de kategorier med lägst återfallsrisk. Tittar man sedan vidare på statistiken över hur många brottslingar som återfaller i samma brottskategori så har sexualbrott en ännu mindre stapel. Så lite grovt sagt torde det vara mer troligt att man blir överkörd av en rattfull f.d. sexualbrottsling än att man blir våldtagen av den samma.

Så argumentet om att man genom uthängning kan skydda sig eller sina barn mot sexualbrott börjar bli svagt redan här.

 

Svaga argument: man har ansvar för sina egna handlingar, sin egen återanpassning etc.

Varför ska vi ta ansvar för dömda sexualbrottslingars återanpassning till samhället? De får väl skylla sig själva om de blir uthängda? Det är deras eget ansvar att inte återfalla?

Dessa argument håller inte. I ett demokratiskt samhälle har vi ansvar för alla individer. Varför skulle vi annars ha någon vård, rättsväsende, polis, skola, skatt och så vidare? Jag har kanske inget personligt ansvar att aktivt hjälpa en brottsling att återanpassas, men jag har faktiskt ansvar att inte motverka återanpassningen. Utfrysning, förlorande av familj och vänner, trakasserier och så vidare leder till att människor mår dåligt. Även dömda brottslingar! De är fortfarande mänskliga även om de har begått hemska handlingar. En människa som mår dåligt är mer benägen att göra dumma saker, hur mycket man än babblar om att alla har ansvar för sina egna handlingar. Var spelar "eget ansvar"-argumentet för roll efter att någon har återfallit? Då finns det redan ett nytt offer för personens handlingar. Det vill inte jag ha på mitt samvete. Vi skyddar inte någon genom att skapa en idealisk grogrund för nya brott. Det skulle vara som att släppa lös en alkis på systemet och sedan bli förbannad för att alkisen blev full.

Läs mer här.

 

Den dömde brottslingen är inte en isolerad ö

Sexualbrott är väldigt skuld- och skambelagda, det är inte så svårt att förstå. Det man måste komma ihåg är att även brottslingar har familjer och vänner och bekanta. Blir en person uthängd drabbas även dennas nära och kära. Det är inte rättvist. Hur mår till exempel Hagamannens fru och barn? Anders Eklunds släktingar och vänner? Det finns många exempel. Det finns även exempel på där brottslingar/misstänkta brottslingars familjer har blivit utsatta för hot och våld på grund av att de råkar vara släkt med någon som har begått ett brott. Det är inte heller något jag vill ha på mitt samhälle.

 

Oskyldigt dömda, fel person uthängd, missförstånd

Det finns många exempel där människor har blandat ihop saker och ting rejält med följd att oskyldiga får lida. Läs här eller här.

 

Staten har ansvar för att döma och straffa, inte medborgarna

I en demokrati lägger man makten hos det folkvalda styret. Det betyder att det är statsmakten som besitter makten att döma människor för brott och straffa dem. Det är inget medborgarna ska ta i egna händer. Man kan inte försvara våld, förföljelser och trakasserier mot en dömd brottsling med att "han är ju en dömd brottsling". Två fel ger inte ett rätt, punkt slut. Det finns statistik som visar att dömda sexualbrottslingar i USA blir utsatta för mycket förföljelse och trakasserier. Det står lite om det här.

Jag accepterar inte sexuella övergrepp men jag accepterar inte brott mot mänskliga rättigheter heller. Det betyder inte att man tar parti för förövaren om man vill säkerställa att denna inte blir utsatt för en massa hemskheter. Det handlar att man inte kan acceptera en massa hemskheter i ett civiliserat samhälle. Det är inte OK att begå sexuella övergrepp men det är inte OK att använda en annan persons felaktiga handlingar som sköld för att själv begå felaktiga handlingar. Man kan inte heller säga att man inte kan hjälpa att något pucko förföljer en person som man har medverkat till att hänga ut. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Om inte annat så vet ni det efter att ha läst detta inlägg, eller hur?

 

Andra kriminella/högerextremister/andra suspekta grupper tar "poäng" genom detta

Jag tycker det är bra magstarkt att tungt kriminella eller nazistsympatisörer med flera ska ta någon slags poäng hos gemene man för att de ska "skydda" potentiella offer genom att hänga ut dömda brottslingar. De vill bara framstå som lite bättre och snällare än vad de är när det egentligen är samma grundläggande problem/fel som har gjort dem till dem de är som det som har gjort sexualbrottslingen till den han/hon är.

 

Sonade brott

Vårt rättssystem bygger på att man kan sona sina brott genom att ta sitt straff genom fängelse eller vård. Sedan kan man diskutera exakt hur bra det funkar i olika fall men det är ändå den grundläggande tanken med att inte bara skjuta av dömda brottslingar direkt, eller låsa in dem och slänga nyckeln. Jag tycker inte att vårt rättssystem fungerar perfekt men man måste ändå ge människor en chans till bättring. Vem är vi att peka finger åt andra människor? När människor blir utsatta för brott är det andra saker som har gått fel än bristen på uthängning! Visste ni förresten att de flesta sexualbrott begås av förstagångsförbrytare? Återigen blir uthängningen irrelevant. Och när det gäller barn.. Tror föräldrar i dagens samhälle att barnet är tryggt hela tiden och kan springa vind för våg bara för att det inte bor en dömd sexualbrottsling i kvarteret? Det låter bara naivt och konstigt. Det är bättre att lägga krutet på att förhindra återfall på sätt som fungerar än att tro att ett flygblad skulle hjälpa eller göra något bättre.

 

Minderåriga som begår övergrepp

Statistiken visar att det är ganska många minderåriga som begår sexuella övergrepp. Läs om det här. Jag är själv ett offer för en jämnårigs övergrepp och jag är ändå emot uthängning. Nå, min poäng är detta: ska vi även hänga ut dessa minderåriga om de blir dömda? De är ju också barn och det var väl barnen vi skulle skydda? Hur går detta ihop?

 

Offrens integritet

Det kanske inte är så i vartenda fall där någon döms för sexualbrott, men i många fall kan troligen offret identifieras även om hans/hennes namn är borttaget från domen som läggs ut på internet. Ska den som redan mår dåligt över att ha blivit utsatt för övergrepp dessutom behöva leva med vetskapen att alla runt omkring vet om det och vet en massa detaljer?

 

 

 

Nä nu räcker det för den här gången. Jag är alltså EMOT uthängning, om det var någon som mot all förmodan inte uppfattade det. Det handlar inte om att bortse från offrens rättigheter. Det har inget med det att göra överhuvudtaget. Det har med en massa andra saker att göra. Hur gör man förresten med någon som både är offer och förövare? Ska man trycka upp ett flygblad med ett foto på halva ansiktet, skriva ut förnamn eller efternamn och varannan siffra i telefonnumret?

Nu har jag gått och blivit indragen i ytterligare en sådan där knäpp debatt där det slutar med att någon börjar kalla mig "Emma" för de tvivlar på att jag är den jag utger mig för att vara, det vill säga en heterosexuell tjej runt 30 som har de åsikter jag har. Det känns helt bisarrt för mig att mötas av sådana kommentarer! Jag är ju jag, jag har ingen dold agenda. Anledningen att jag inte går ut med efternamn och bild etc. är för att jag inte har någon lust att blanda in t ex mina arbetsgivare och anhöriga i denna debatt. Ju mer arga människor jag stöter på, desto säkrare blir jag i detta beslut. Jag vill inte utsätta någon annan för risken att på påhoppade av människor som tror att jag våldtar barn eller försvarar handlingen att våldta barn osv.

Jag håller på att finurla på ett inlägg där jag på ett lite mer sansat och logiskt sätt redogör för varför jag tycker att det är helt befängt att olika medborgare i samhället börjar hänga ut dömda brottslingar för allmänheten. Stay tuned!

Men vad är allt det här snacket om barnpornografi, byxmyndighetsåldern, samtyckande sex mellan barn och vuxna? Där säger ju pedofilerna en del saker som jag verkligen inte håller med om/tror på.

Så kan jag känna ibland i olika debatter. Det är svårt att ha en vettig åsikt för man vet så lite om vissa saker. Min grundläggande åsikt, som inte alls har med pedofiler att göra, är att sex i allmänhet är alldeles för skuldbelagt i dagens samhälle. Till exempel ska inte en tjej som tar för sig och njuter av sex bli kallad hora. I en våldtäktsrättegång ska inte offrets kläder behöva diskuteras för att få en bild av personen i fråga. Och så vidare.

När det gäller "resten" kan jag inte säga att jag egentligen har någon klar åsikt. Det finns många olika argument och vinklar och dessutom olika individer. Det finns säkerligen personer under 15 som har samtyckande bra sex med vuxna, men långt ifrån alla. Det är väldigt svåra frågor, inte minst med tanke på just det här med skuld och skam. Barn ska minsann få vara barn och barn tänker aldrig på sex! Lite så känns det ibland. Jag tänkte mycket på sex innan jag blev byxmyndig men jag hade ingen att prata med. Rent juridiskt sett blev jag även utsatt för "våldtäkt mot barn". Så asexuell var alltså jag innan jag blev 15. Därmed säger jag inte att man ska släppa sex "fritt".

Min poäng med detta inlägg är att det är OK att vara förvirrad och osäker i dessa frågor. Det finns så mycket nyanser och så många personer som bestämt hävdar att så och så är det. Det har egentligen inget med pedofiler att göra! Det handlar om individer.

Man måste förstå att det är skillnad på att pedofiler som grupp måste få samma mänskliga rättigheter som vi andra och alla de andra frågeställningarna! Pedofiler ska inte behöva dömas som förövare utan att ha begått något brott, inte behöva bli hatade för den de har råkat födas till. Där finns det bara svart och vitt för mig. I alla de andra frågorna finns en väldig massa grå nyanser. Jag kan "försvara" pedofiler utan att hålla med om varenda pedofil individs åsikter i olika frågor. När man tänker på det är det väl egentligen inget konstigt?

När jag gick på dagis var min bästa kompis en kille som vi kan kalla A. Vi har känt varandra sedan vi började på dagis och låg bredvid varandra på skötbordet. Under sista året på dagis var vi lite förtjusta i varandra och A raggade faktiskt upp mig, på barns vis. Vi satt bredvid varandra på samlingen och plötsligt la A armen om mig.

"Vad gör du?" frågade jag.
"Jag vilar min arm." svarade A.
"OK." sa ja.

Efter det var vi "ihop". Det betyder att vi satt och höll om varandra och läste böcker. Vi brukar skratta gott åt minnena idag.

Men det var inte den historien jag ville berätta. Jag kom att tänka på följande historia i och med det här med "snuskgodiset". Barn ÄR ju nyfikna på kroppen och sex tidigt och jag tycker att godis hade varit ett bra sätt att få igång ett naturligt och avspänt samtal om vad könsorganen heter. Så att barnen får lära sig på ett annat sätt än jag och A gjorde.

Jag minns inte riktigt vem av oss som hade hört det först, men jag och A hade snappat upp ordet "kuk" någon gång under sista året på dagis. Vi gungade tillsammans i en stor gunga gjord av ett traktordäck, och sa glatt "kuk" till varandra. Vi visste mycket väl vad det betydde och att det var ett lite snuskigt ord. Jag hade även lärt mig "fitta" men var tveksam till ifall jag vågade delge A denna upptäckt. Jag var lite rädd för att han skulle tycka att jag var äcklig. Var hade jag fått detta ifrån? Det låter ganska knäppt nu faktiskt. Till slut vågade jag dock berätta för A om detta nya ord och efter det gungade vi fram och tillbaka och sa "kuk" och "fitta" om vartannat och fnissade hela tiden. Det var en bra dag.

Mamma har berättat en ganska rolig histora för mig som handlar om när mina systrar hade snappat upp ordet "bög". Till skillnad från mig och A som faktiskt visste vad våra ord betydde så hade mina systrar ingen aning om vad bög betydde för de gick runt och sa att allting var "bög". Mamma hörde detta och tyckte väl inte att det var en bra idé att de skulle göra så, så hon förklarade för dem vad bög betydde. Mina systrar använde nog andra ord efter det.

Genom Alex blogg hittade jag den här artikeln. Jag håller verkligen med Alex när han skrev "orka bry sig", om mamman då som blev så förskräckt. Det är väl ett trevligt och oskyldigt sätt att lära barn snaska mus och snopp..? Nä men allvarligt talat. Hur hysterisk får man bli? Det är väl inget fult med könsorgan eller bröst? När jag var liten och gick till simhallen med pappa fick jag ju byta om i herrarnas omklädningsrum så jag hade redan sett en hel del snoppar när jag var sex år gammal (som mamman i artikelns yngsta barn). Jag tycker det är hemskt att tänka att det skulle finnas barn som inte vet, på ett ungefär i alla fall, vad könsorgan är och vad de heter.

Jag antar att mina framtida barn kommer att bli hemska i andras ögon. Jag är inte den som skräder orden och pratar "fint" hela tiden. Åtminstone inte hemma. Om någon undrar varför mina barn kan säga fula ord så ska jag skylla på barnens morfar. Han lärde mig en gång i tiden ju!

Men jag blir så trött på allt hysch-hysch om sex och kroppen och annat. Det är ju sådant tänk som skapar ett samhälle där tjejer blir kallade "hora" och "slampa", killar ska vara hingstar och unga människor har oskyddat sex. Det håller ju inte. Och att kalla t ex en snoppgodis för "porrgodis" är väl ändå att ta i!? Tänk dig att du ska kolla på porrfilm och så dyker en 7 cm lång, dallrande gelékuk upp i rutan. Åh, jag tror jag döör av upphetsning.

Är folk verkligen så pryda som de verkar? Kom precis att tänka på en händelse jag aldrig glömmer. Min mamma hade snickrat en fin stor säng som mina Barbiedockor kunde sova i. En dag tyckte jag att Barbie och Ken behövde lite roligt i sitt liv så jag klädde av dem alla kläder och la Ken ovanpå Barbie i sängen, med täcket över. Sedan glömde jag bort att de låg där och höll på. Efter ett tag var det dags för mitt födelsedagskalas och en av gästerna, ett annat barn så klart, lyfte täcket från sängen och utropade "TITTA, DE KNULLAR!". Då skämdes jag, men nu skrattar jag gott åt minnet. Fast varför skulle jag egentligen behöva skämmas? Om en gelésnopp är porr så borde Kens "snopp" vara det normala. Tack gode gud för att det inte är så!

Vad förvånad jag blir att den här artikeln kom bara några dagar efter att beslutet fattades att viga homopar i kyrkan: Präster enar sig mot Svenska kyrkan. NOT!

Det är dags att ta ifrån Svenska kyrkan sin vigselrätt här i Sverige. Om folk vill gifta sig i kyrkan så kan de få göra det. Men kyrkan bör inte få ha kvar någon rättighet som har juridisk betydelse. Inte om de kan vägra homopar. Antingen får de viga alla eller ingen. Det borde vara som i Tyskland och Frankrike, bland annat.

Många snackar i pedofildebatten att sjukdomsstämpeln togs bort från homosexualitet för att det inte är en sjukdom utan helt normalt bla bla bla. Jo, man ser ju verkligen hur långt vi har kommit där. Jag blir faktiskt förbannad när jag läser om några jävla präster som tror de har koll på allt. Hur kan man fördöma kärlek mellan två människor som inte gör något ont? I dagens samhälle där det hatas till höger och vänster! Vi BEHÖVER mer kärlek, inte en massa fördomar och medeltida trams. Det är verkligen inte konstigt att många människor inte kan gå ett steg längre och försöka förstå åtminstone det grundläggande i pedofildebatten när homosexuella fortfarande betraktas som onormala av många! Och allvarligt talat, inte ens en heterosexuell tjejs sexualitet är fullt accepterad i samhället. Den enda sexualitet som är godkänd är den vuxna mannens heterosexualitet. Då jävlar kan de bli åka av! Vi andra är horor, äckliga peddos eller bögjävlar. Jag ska trycka en t-shirt där det står "jag kramar bara slampor, peddos och bögar" eller nåt.

Eller kanske sjunga en ny version på Blossa-sången? S L A M P A, S L A M P A, S L A M P A, slampan heter EMMA!

Nä jag är inte full. Jag är sjuk, trött och sjukt trött på att så många människor ska ha så mycket åsikter om andra och så många stämplar på andra människor. Jag frågade mamma idag hur jag har blivit så liberal och öppen som jag är och det enda hon sa är att "barn tar efter vad de vuxna gör". Det är alltså en ond cirkel, med tanke på alla charmiga människor som omger oss i samhället. GUD HJÄLPE OSS! Eller nåt. Eller.. NOT!

Läs denna rapport: Child Molesters - A Behavioral Analysis! Det är en föredetta Behavioral Analyst från FBI som skriver om en viss typ av sexualförbrytare med barn som offer, "acquaintance offender". Han har tydligen arbetat väldigt länge med barn som har blivit utsatta för övergrepp. Jag har inte läst hela ännu, den är 160 sidor lång, men den är väldigt intressant. Han pratar inte så mycket om brott och straff egentligen, utan om mekanismer, förvirring i debatter angående olika begrepp och så vidare. Läs läs läs!

Nu hade jag kommit så långt att jag kunde acceptera att det faktiskt var så att inte alla pedofiler satt och planerade övergrepp på barn. Det är en sak att tänka det men det är en annan sak att faktiskt tro på det, på riktigt. Tänk om de pedofiler jag har pratat med bara försöker luras för att de har en egen agenda (dvs begå övergrepp på barn)? Jag fick backtracka lite och tänka på att jag inte tror att människor föds "onda" (onda i brist på bättre ord, men jag tror ni förstår vad jag menar) och då KAN helt enkelt inte alla som föds till pedofiler vara onda eller bli onda heller. Sedan hade jag Ninni till hjälp också. Då Ninni inte är pedofil och alltså inte rimligtvis hade en "dold agenda" hjälpte hon mig genom att berätta hur hon hade känt och tänkt när hon först kom in i pedofildebatten.

Nästa grej var att försöka förstå vad pedofilerna menade med olika saker. Den första term jag stötte på som jag verkligen kände att jag behövde förstå omedelbart var "peddosex". Om de nu var "snälla" pedofiler, vad fan betydde då peddoSEX? Sex är ju sex liksom! Det handlar ju om slicka, suga, penetrera, förutom kel, smek och kyssar, kanske lite smisk, och vad man nu annars hittar på.

Glöm det. Man kan inte tänka så när det gäller pedofiler för det gör de inte ens själva. I fantasin kanske, men inte på riktigt. De pedofiler som har blivit trygga och stabila pedofiler inser att barn inte besvarar deras känslor på samma sätt och inser precis som alla "vi andra" att man inte ska ha sex med barn. Vad gör pedofilerna då? Kollar de på barnporr dagarna i ända eller? Hur kan man vilja titta på barn som blir våldtagna?!

Det vill inte de flesta pedofiler skulle jag tro. Ingen "normalt" funtad människa vill se autentiska övergreppsbilder, punkt slut. Pedofiler har inte mindre empati än en "vanlig" människa. Det är här jag inte förstår riktigt hur en del människor tänker. De utgår verkligen från att en pedofil skulle njuta av att se ett litet barn bli våldtagen. Hur kan man tro att majoriteten av en grupp skulle vilja se det?! Det är dags att inse att pedofiler inte är snuskiga gubbar som sitter och runkar hemma i en smutsig wife-beater. Vissa är kanske, men det finns icke-pedofiler matchar samma beskrivning. Det är inte så att barn föds med olika klossar i lådan, en för läggning, en för personlighet, en för ditten och en för datten och att klossen "empati" och "omsorg om barn" automatiskt har försvunnit ifall klossen "läggning" har stämpeln "pedofil" på sig. Vi är alla olika individer och en del människor begår vidriga handlingar, men det är inte läggningen som avgör i första hand. Det är något annat som har gått fel. En glad, harmonisk, trygg människa går inte plötsligt ut och begår övergrepp. Jag kan bara inte tro det. Det låter helt vansinnigt i mina öron!

Men vad ÄR då peddosex? Det är samma sak som du och jag gör med barn! Det är våra känslor och tankar som skiljer sig åt ibland. Läs mer här hos Alex, det är bättre. Läs och begrunda och sluta tänka SEX i den vanliga bemärkelsen. Föreställ dig att du verkligen inte får ha sex av någon anledning! För att sno Ninnis exempel: Säg att du får en väldigt aggressiv ny form av HIV som smittar extremt lätt, till och med av kyssar. Du kan aldrig mer ha sex utan att skada din partner. Vad gör du då? Våldtar du någon till slut? Nä, troligtvis inte. Du får helt enkelt hitta ofarliga sätt att leva ut din sexualitet. Hur då? Jo genom vanligt umgänge, närhet och så vidare. Hade du mått bättre och enklare lärt dig hantera denna situation ifall alla du känner hade vänt dig ryggen och börjat hata dig? Nä, troligtvis inte. Och i detta exempel är inte ens anledningen till att du aldrig mer kan ha sex något medfött.

Föreställ dig att du är tonåring igen. Hormonerna rasar, man vet inte riktigt vem man är eller vem man kommer att bli. Man känner sig ful ena dagen och snygg andra dagen. Man oroar sig för att inte platsa bland vännerna och om något pinsamt händer tror man att man ska dö och att folk aldrig kommer att glömma. Det är jobbigt att vara i den åldern! Föreställ dig sedan att du förutom det vanliga tonårslidandet börjar känna en smygande misstanke om att du inte är som alla andra. När dina jämnåriga snackar om snyggingen i parallellklassen så spelar du med, men egentligen kan du inte förstå för ditt liv vad det är som gör denna "snygging" så attraktiv för dina vänner. Då du inte kan relatera till dina vänner blir du förvirrad och känner dig utanför och ensam fast du har många vänner. Och du skulle aldrig någonsin våga berätta för någon att du egentligen tycker att det är din ena väns lillebror/lillasyster som är en snygging! Du har funderat lite vagt på att prata med någon av dina föräldrar om det, men sedan du hörde dem diskutera om en vidrig pedofil som hade våldtagit ett barn och att alla peddon borde skjutas så har du övergett den idén. Du vill ju inte bli hatad av din familj.. Du får helt enkelt bita ihop och låtsas som det regnar.

Hur känns det? Känns det bra och lätt att leva?

Nä, jag tänkte väl det.

Jag startade inte denna blogg för att bråka och tjafsa med folk utan för att jag tycker att det finns många viktiga saker att diskutera, bland annat pedofili. Jag kanske var naiv, men jag insåg inte hur mycket det sticker i ögonen på en del människor att jag som "normal" (dvs hetero- och vuxensexuell) kan försvara dessa "hemska pedofiler".

Stopp ett tag nu! Tänker ni på det sättet har ni missat några väldigt viktiga bitar.

1) Pedofili är en läggning och består alltså av känslor och tankar. Man behöver inte GÖRA något för att vara pedofil, lika lite som att man måste göra något med en person av samma kön för att inse att man är homosexuell och så vidare.

2) Det finns många olika sorters människor som begår brott mot barn. Dessa brott är HANDLINGAR som man kan bli dömd av en domstol för att ha utfört.

Jag försvarar inte någon som har begått ett brott mott ett barn, eller mot en vuxen för del delen. Det är inte mitt jobb att försvara något, det är juristernas jobb. Däremot är jag inte intresserad av att hata alla brottslingar, hur mycket jag än avskyr deras handlingar. Jag är intresserad av vad som ligger bakom deras handlingar. VARFÖR blir någon en person som kan begå en våldtäkt eller misshandel eller något annat våldsbrott? Får man reda på varför kan man förhoppningsvis förhindra andra människor att gå samma väg. Eller åtminstone hindra några stycken. Nog för att brottslingar ska ställas inför rätta, självklart! Men det bästa hade väl varit att försöka lära av det som händer och försöka förhindra att brott sker överhuvudtaget.

Det känns knäppt att jag ska behöva sitta här och påpeka att jag inte stödjer brottsliga handlingar. I mina ögon är det solklart att en människa inte är brottsling genom tankar och känslor. Skulle jag få en psykos och kidnappa ett barn och begå sexuella övergrepp på detta barn så det en vidrig handling som inte blir mindre vidrig för att jag inte är pedofil till min läggning! Eller hur? Blir jag våldtagen av en man är jag inte intresserad av ifall han är hetero- eller bisexuell till sin läggning. Det spelar liksom ingen roll.

Min utgångspunkt för att blanda mig i debatten kring pedofili var att jag under många år har tänkt att det måste finnas människor som vet att de är pedofiler och vet att de inte kan ha regelrätt sex med ett barn. Dock tänkte jag då att jag nog aldrig kommer att få svar på denna tanke för hur skulle jag någonsin "få tag på" en sådan pedofil att fråga? Men internet gör ju det mesta möjligt idag och vips hade jag fått kontakt med livs levande peddos och även läst vad personer som har blivit utsatta för övergrepp har att säga (läs mycket bra inlägg här: Skjut inte min pedofil). Jag hamnade alltså i ett ganska bra läge för att få insikt i vad som hindrar en pedofil att leva ut sin sexualitet på ett sätt som skadar andra människor.

För att sammanfatta min utgångspunkt, alltså innan jag överhuvudtaget hade hört vad en pedofil hade att säga:

- Alla pedofiler kan inte vara hemska barnaskändare. Det skulle förutsätta att de i princip föds onda.
- Det måste alltså finnas ett sätt för en pedofil att lära sig hantera sin läggning och kunna leva i harmoni, med sig själv och andra.
- Vi "andra" i samhället gör bäst i att hjälpa pedofilerna att lära sig detta, av flera anledningar. Pedofiler finns och vi är inte galningar som skickar människor till koncentrationsläger för att de råkar vara av en viss "sort". Man väljer inte att bli pedofil. Barnen tjänar på att vi överkommer våra egna känslor gentemot pedofilens känslor/tankar och lär oss att erbjuda det stöd pedofilen behöver för att kunna hantera sin läggning. Vad gör vi ifall vårt eget barn eller någon annan närstående berättar att han/hon är pedofil?

Varför tar alla för givet att jag inte bryr mig om barn för att jag försöker förstå pedofili och pushar för att alla människor ska behandlas lika i samhället? Tror ni där ute verkligen att en människa som totalt skiter i barn överhuvudtaget skulle ens hamna i denna debatt överhuvudtaget?

Anledningen att jag ens hamnade i denna debatt var för att jag ville veta hur en människa kan begå övergrepp på barn. Jag har länge tänkt att det måste finnas pedofiler som inser att de är pedofiler och att det är fel att begå övergrepp på barn. Det har känts ganska självklart att det måste vara oerhört svårt för en sådan människa att söka stöd och hjälp, med tanke på hur hatade pedofiler är. Vem ska man vända sig till?

Jag anser alltså fullt och fast att ALLA människor tjänar på att pedofiler blir accepterade i samhället. En pedofil som känner sig trygg och harmonisk och inte behöver vara rädd om livet eller känna sig hatad är miljoner gånger mindre farlig än en pedofil som känner att han/hon inte har något att förlora för att han/hon redan känner sig som den lägsta formen av liv på jorden.

Sedan måste jag återigen säga att alla som pratar om att skydda "barnen" borde ta och inse att många (de flesta?) pedofiler inser att de är pedofiler när de fortfarande är unga. Jag har ingen lust att separera människor och deras eventuella lidande i olika åldergrupper eller dylikt. Det är helt befängt i mina ögon. Jag tror även att vi lättare kan upptäcka förövare eller människor som är på väg att bli förövare med hjälp av stabila pedofilers hjälp.

Folk verkar ju inte ens kunna hålla en sansad ton när man pratar om dessa svårigheter. Man kan inte diskutera känslors vara eller inte vara! Det fungerar inte. Vi har inte straff för känslor. Punkt slut. Pedofiler kommer alltid att finnas. Punkt slut. Vi måste lära oss att hantera detta faktum istället för att skrika och gapa. Punkt slut.

Nu har jag hängt med i den så kallade pedofildebatten i några månader och jag har lärt mig väldigt mycket. Jag har fått kontakt med människor som har gett mig något väldigt värdefullt: kunskap. Jag har även fått en liten skärva av insikt i hur det måste kännas att tillhöra denna hatade och utstötta grupp som pedofilerna utgör. Det har varit mycket diskussioner om gränser och nyanser, barnpornografi, vad som triggar övergrepp och mycket annat. Emellanåt har det nästan varit för mycket att ta in på en gång och definitivt för mycket att egentligen förhålla sig till.

Så jag vill bjuda på ett enkelt recept för er där ute att börja närma er insikter om pedofiler.

Ingredienser:

1. En liter ordkunskap där du inser att orden "pedofil" och "förövare" inte betyder samma sak
2. Ett knippe tankar på en person som går från barn till vuxen och inser att han/hon är pedofil
3. En skopa insikt att pedofiler finns och alltid kommer att finnas
4. En hink insikt att hat och ilska aldrig har löst några problem, någonsin
5. Två hinkar insikt att vi kan arbeta förebyggande mot övergrepp genom att förstå hur en människa blir en förövare
6. En nypa förståelse för att det är från pedofilerna själva vi får bäst insikt i hur pedofiler tänker och fungerar
7. Medmänsklighet i valfri mängd. Blanda gärna med lite insikt i att pedofiler också har varit barn en gång

Börja med att kleta in ingrediens nr 1 så att den fastnar överallt. Strö ut ingrediens nr 2 och känn verkligen dess betydelse för resultatet. Häll raskt i nr 3 för det visste du egentligen att du var tvungen att blanda i, vare sig du vill eller inte. Töm ingrediens nr 4 över allt det andra fast det känns tungt och motsträvigt. Du visste egentligen om denna ingrediens också, redan innan du började tillaga receptet. Häll i nr 5 skopa för skopa samtidigt som du tänker på att den här ingrediensen inte alls är konstig och skrämmande när ordet "pedofil" är borta ur den. Blanda lite till så att nr 1 verkligen är ordentligt inarbetad. Det kan ta ett tag. När det är dags för nr 6 måste du känna dig så komfortabel med receptet att du själv förstår att det enda sättet att blanda in denna ingrediens är med förståelse och förmåga att se förbi sina personliga känslor.

Slutligen strör du en rejäl mängd nr 7 över det hela. Servera med eftertanke.