Ska vi hänga ut dömda sexualbrottslingar?

Updaterat! Direkt länk till den statistik hos BRÅ jag har läst (pdf) under "Statistik/Vi vill bara skydda barnen" nedan.

Grundläggande för att läsa detta inlägg

Pedofiler är inte lika med förövare. Det är skillnad på att vara pedofil och på att begå ett sexuellt övergrepp på ett barn. Övergrepp är handlingar. Det är alltså inte olagligt att vara pedofil. Dessutom är inte alla som begår sexuella övergrepp på barn pedofiler.

Läggning vs. störning? Det här kan man prata hur mycket som helst om och forskningen säger olika saker. Dock är väl de flesta överens om att det inte är något man kan välja eller välja bort att vara pedofil.

Dessa två inledande meningar är inte strikt relevanta för inlägget, men jag orkar inte med några kommentarer vars enda innehåll är att peddos är störda individer som förtjänar att lida och så vidare.

 

Statistik/Vi vill bara skydda barnen


Enligt Brottsförebyggande rådets statistik (som du hittar här) är kategorin sexualbrott en av de kategorier med lägst återfallsrisk. Tittar man sedan vidare på statistiken över hur många brottslingar som återfaller i samma brottskategori så har sexualbrott en ännu mindre stapel. Så lite grovt sagt torde det vara mer troligt att man blir överkörd av en rattfull f.d. sexualbrottsling än att man blir våldtagen av den samma.

Så argumentet om att man genom uthängning kan skydda sig eller sina barn mot sexualbrott börjar bli svagt redan här.

 

Svaga argument: man har ansvar för sina egna handlingar, sin egen återanpassning etc.


Varför ska vi ta ansvar för dömda sexualbrottslingars återanpassning till samhället? De får väl skylla sig själva om de blir uthängda? Det är deras eget ansvar att inte återfalla?

Dessa argument håller inte. I ett demokratiskt samhälle har vi ansvar för alla individer. Varför skulle vi annars ha någon vård, rättsväsende, polis, skola, skatt och så vidare? Jag har kanske inget personligt ansvar att aktivt hjälpa en brottsling att återanpassas, men jag har faktiskt ansvar att inte motverka återanpassningen. Utfrysning, förlorande av familj och vänner, trakasserier och så vidare leder till att människor mår dåligt. Även dömda brottslingar! De är fortfarande mänskliga även om de har begått hemska handlingar. En människa som mår dåligt är mer benägen att göra dumma saker, hur mycket man än babblar om att alla har ansvar för sina egna handlingar. Var spelar "eget ansvar"-argumentet för roll efter att någon har återfallit? Då finns det redan ett nytt offer för personens handlingar. Det vill inte jag ha på mitt samvete. Vi skyddar inte någon genom att skapa en idealisk grogrund för nya brott. Det skulle vara som att släppa lös en alkis på systemet och sedan bli förbannad för att alkisen blev full.

Läs mer här.

 

Den dömde brottslingen är inte en isolerad ö


Sexualbrott är väldigt skuld- och skambelagda, det är inte så svårt att förstå. Det man måste komma ihåg är att även brottslingar har familjer och vänner och bekanta. Blir en person uthängd drabbas även dennas nära och kära. Det är inte rättvist. Hur mår till exempel Hagamannens fru och barn? Anders Eklunds släktingar och vänner? Det finns många exempel. Det finns även exempel på där brottslingar/misstänkta brottslingars familjer har blivit utsatta för hot och våld på grund av att de råkar vara släkt med någon som har begått ett brott. Det är inte heller något jag vill ha på mitt samhälle.

 

Oskyldigt dömda, fel person uthängd, missförstånd


Det finns många exempel där människor har blandat ihop saker och ting rejält med följd att oskyldiga får lida. Läs här eller här.

 

Staten har ansvar för att döma och straffa, inte medborgarna


I en demokrati lägger man makten hos det folkvalda styret. Det betyder att det är statsmakten som besitter makten att döma människor för brott och straffa dem. Det är inget medborgarna ska ta i egna händer. Man kan inte försvara våld, förföljelser och trakasserier mot en dömd brottsling med att "han är ju en dömd brottsling". Två fel ger inte ett rätt, punkt slut. Det finns statistik som visar att dömda sexualbrottslingar i USA blir utsatta för mycket förföljelse och trakasserier. Det står lite om det här.

Jag accepterar inte sexuella övergrepp men jag accepterar inte brott mot mänskliga rättigheter heller. Det betyder inte att man tar parti för förövaren om man vill säkerställa att denna inte blir utsatt för en massa hemskheter. Det handlar att man inte kan acceptera en massa hemskheter i ett civiliserat samhälle. Det är inte OK att begå sexuella övergrepp men det är inte OK att använda en annan persons felaktiga handlingar som sköld för att själv begå felaktiga handlingar. Man kan inte heller säga att man inte kan hjälpa att något pucko förföljer en person som man har medverkat till att hänga ut. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Om inte annat så vet ni det efter att ha läst detta inlägg, eller hur?

 

Andra kriminella/högerextremister/andra suspekta grupper tar "poäng" genom detta


Jag tycker det är bra magstarkt att tungt kriminella eller nazistsympatisörer med flera ska ta någon slags poäng hos gemene man för att de ska "skydda" potentiella offer genom att hänga ut dömda brottslingar. De vill bara framstå som lite bättre och snällare än vad de är när det egentligen är samma grundläggande problem/fel som har gjort dem till dem de är som det som har gjort sexualbrottslingen till den han/hon är.

 

Sonade brott


Vårt rättssystem bygger på att man kan sona sina brott genom att ta sitt straff genom fängelse eller vård. Sedan kan man diskutera exakt hur bra det funkar i olika fall men det är ändå den grundläggande tanken med att inte bara skjuta av dömda brottslingar direkt, eller låsa in dem och slänga nyckeln. Jag tycker inte att vårt rättssystem fungerar perfekt men man måste ändå ge människor en chans till bättring. Vem är vi att peka finger åt andra människor? När människor blir utsatta för brott är det andra saker som har gått fel än bristen på uthängning! Visste ni förresten att de flesta sexualbrott begås av förstagångsförbrytare? Återigen blir uthängningen irrelevant. Och när det gäller barn.. Tror föräldrar i dagens samhälle att barnet är tryggt hela tiden och kan springa vind för våg bara för att det inte bor en dömd sexualbrottsling i kvarteret? Det låter bara naivt och konstigt. Det är bättre att lägga krutet på att förhindra återfall på sätt som fungerar än att tro att ett flygblad skulle hjälpa eller göra något bättre.

 

Minderåriga som begår övergrepp


Statistiken visar att det är ganska många minderåriga som begår sexuella övergrepp. Läs om det här. Jag är själv ett offer för en jämnårigs övergrepp och jag är ändå emot uthängning. Nå, min poäng är detta: ska vi även hänga ut dessa minderåriga om de blir dömda? De är ju också barn och det var väl barnen vi skulle skydda? Hur går detta ihop?

 

Offrens integritet


Det kanske inte är så i vartenda fall där någon döms för sexualbrott, men i många fall kan troligen offret identifieras även om hans/hennes namn är borttaget från domen som läggs ut på internet. Ska den som redan mår dåligt över att ha blivit utsatt för övergrepp dessutom behöva leva med vetskapen att alla runt omkring vet om det och vet en massa detaljer?

 

 

 

Nä nu räcker det för den här gången. Jag är alltså EMOT uthängning, om det var någon som mot all förmodan inte uppfattade det. Det handlar inte om att bortse från offrens rättigheter. Det har inget med det att göra överhuvudtaget. Det har med en massa andra saker att göra. Hur gör man förresten med någon som både är offer och förövare? Ska man trycka upp ett flygblad med ett foto på halva ansiktet, skriva ut förnamn eller efternamn och varannan siffra i telefonnumret?

Kommentarer
Postat av: Nicolai de Bauer

Ännu ett fantastiskt inlägg, Emma! :-) Fastän det är sexbrottslingar du skriver om, kan jag inte undgå att känna igen mig i ett och annat - till exempel stycket om släkt och vänner. När jag blev utfryst från skola och föreningsliv p. g. a. min pedofila läggning, var det naturligtvis inte bara jag som drabbades. Även mina föräldrar, som bryr sig mycket om mig, upprördes och sårades djupt. I och med min depression fjärmade jag mig gradvis ifrån vänner och bekanta, vilket ju påverkar deras liv likaså. Hur det hade sett ut om jag väl varit kriminell vill jag inte tänka på. Vanmakten i att tillhöra parian, och därmed inte kunna hävda sin rätt utan risk för vidare trakasserier, är mig mer än nog.



Jag har bara ett önskemål på texten: Skulle du inte kunna ta och länka direkt till statistiken på Brå? Det vore toppen, du! ;-)



Nicolai de Bauer

2009-11-07 @ 14:01:11
URL: http://nicolaidebauer.wordpress.com
Postat av: Tomas

Mycket bra inlägg, du har valt att titta på frågan på ett nyktert säät och därefter ta ställning. Jag tycker att fler borde lämna sina spontana känslor och hämndlystnad åt sidan innan man säger något i en så pass viktig fråga.

Jag har startat en grupp på Facebook där jag försöker få till en vuxen debatt i ämnet, utan alla dessa inovativa förslag på hur sexualbrottslingar ska torteras. Det är dock lite ont om personer och argument som stöttar en uthängning.

http://www.facebook.com/topic.php?topic=12515&post=54584&uid=164313862046#/group.php?gid=174770131779&ref=nf

2009-11-07 @ 19:43:02
Postat av: Emma

Tomas: Ja man måste försöka lägga sina känslor åt sidan ett tag. Hur skulle samhället annars se ut?

2009-11-08 @ 23:19:56
URL: http://honestlyspeaking.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hmm intressant. Kl är efter ett å jag kan inte sova, har för mycke grubblerier, längtan efter döden och jag känner mig totalt likgiltig och uppgiven. Hittade då denna bloggen. Jag är en dömd pedofil. Anmälde mig själv till polisen för mitt huvud höll på att explodera av tankar, tankar av skuld skam,ansvar och medlidande för mitt offer. En pojke på 9år. Fick 3,5års fängelse, men är frigiven nu. Så bor nu ensammen i en håla mitt i sverige utan familj, utan vänner och arbetsgivarna vill inte ens ta i en med tång. Precis som om man hade spetälska eller dylikt. Alla fördomar och alla högafflar som bara väntas att sticka i en. Ja tvekar att ta mitt liv pga av pojken, som betyder allt för mig. Hans välfärd är viktigare än allt annat, men ja kan inte göra så mycket. Får ju ej träffa honom. Vet inte om han känner skam, men ja vill inte han ska känna det. Det är ja som ska känna skam. Varför skriver jag här sitter jag å tänker nu...... Trött på allt antar jag. Söker varken sympati eller empati, men kanske stöd: Vet inte om man orkar med detta samhälle mer.

2012-04-06 @ 01:30:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback