Jag har nyligen avslutat en KBT-behandling i grupp (kognitiv beteendeterapi). I korta drag kan man säga att KBT handlar om individens tankar och hur de tillåts att styra beteendet. Man rotar inte direkt i det förflutna utan koncentrerar sig på att få rätsida på nuet och framtiden. Jag gick i KBT på grund av kronisk serotoninbrist med depressiva beteenden och symptom som följd. Enkelt sätt kan vi säga att jag led av en depression. Det är egentligen inte speciellt intressant för KBT kan användas för att få bukt med allt möjligt som t ex olika fobier, lära sig att leva med tinnitus och så vidare.

I början av min insikt i min problematik var jag i det närmaste besatt av att förstå varför detta hade hänt mig, varför jag var som jag var. Efter ett tag började jag inse att det inte spelade någon roll varför just jag har fått serotoninbrist utan det viktiga var att fokusera på hur jag skulle kunna leva med detta.

I någon tråd på ett forum läste jag hur folk diskuterade ifall pedofili är en läggning eller en störning och om det då var medfött eller något som orsakas av trauman i barndomen etc. För mig som inte arbetar inom psykiatrin är det irrelevant om pedofili är medfött eller orsakat av ett trauma i form av övergrepp i barndomen. Gör det någon skillnad för personer som vill motverka att brott sker? Jag tycker inte det. Vi måste inte förstå varför. Vi är alla medvetna om att pedofiler finns, vare sig vi vill eller inte. Det får man nog helt enkelt acceptera. Det vi inte ska acceptera är att övergrepp sker. Samhället vinner inget på att piska upp en hatisk stämning där alla pedofiler klumpas ihop i en grupp och likställs med förbrytare. För att klassas som pedofil krävs det inte att man har utfört någon sexuell handling mot ett barn. Alltså är det inte pedofiler i sig som förtjänar vår avsky utan de pedofiler som begår brott!

Återigen vill jag återkomma till frågan hur vi som samhälle ska förhindra att barn växer upp till brottslingar? Alla människor är barn från början och man föds inte till förbrytare. Däremot finns det naturligtvis en mängd faktorer som påverkar människor i fel riktning och jag personligen vill göra något för att åtminstone råda bot på en del av dessa faktorer. Ett första steg till att man ska kunna leva med den personlighet man är född och som har formats av miljön man lever i är ju att man får känna trygghet, kärlek och omsorg. Om jag hade trott att mina föräldrar skulle förskjuta mig på grund av min depression skulle jag aldrig berätta om den och troligtvis inte vara en välfungerande människa i samhället idag.